Vardag och sjukdom.

De flesta av mina inlägg hittills har handlat om bra grejer, roliga grejer och märkliga grejer, men att leva i Taiwan är inte enbart "fun and games" (av någon anledning kommer jag inte på något bra uttryck på svenska).  Den senaste veckan har mest bara varit trist vardag. Jag har suttit här och väntat på att inflyttningsdagen ska infalla och lagt det mesta av min tid åt atrt spela tv-spel och titta på film. En och annan viktigt grej har väll hunnits med som att regiatrera mig på CSN men mer än så är det inte. Livet har kort och gott övergått i någon form av vardag. 

Vill dock påpeka att trotts den vardagskänsla så har jag ännu inte vant mig vid tanken på att jag ska bo här 10 månader till. Jag antar att det är först när skolan börjar som jag inser detta fullt ut. 

Förutom den övergång mot en vardag har jag även blivit sjuk. Vaknade igår morse med magknip och det späddes snart på med diaré och huvudvärk. Inte särskilt kul alls och inte blev det bättre av värmen och fuktigheten. Idag har det dock gått över nästan helt som tur är.  

Lägenhet

Jag har skaffat mig en lägenhet! Jag kan inte flytta in än på några dagar, men jag har skrivit på kontraktet och jag har en nyckel, hyresvärden ska bara städa ut lägenheten så kan jag flytta in den 1a september. Stället ligger ungefär 1/3 av vägen från skolan ner mot stan, är på strax under 30 kvadrat och är möblerat. Inget superställe men helt dugligt. Det finns tillräckligt mycke golvyta för att lägga ut ett par madrasser så om någon är sugen på att komma och hälsa på så är det bara att komma ner efter den 1a september.

Avskedsäventyr del 3, avskedet.

För att utnyttja möjligheten till en lokal guide passade vi på att åka ut till en våtmark den sista morgonen. Det kändes inte alls som en tropisk ö att stå där och titta på den relativt eropeiska fyren med vinden som höll undan den hettan. Det var fint men tyvärr var det flod så våtmarken - där man annars kan plocka snäckor och kolla på krabbor - var mest bara vatten. Dock kunde man se gränsen mellan det brunna vattnet vid våtmarken och det gröna havet vid horistoneten vilket var lite småhäftigt. 

frammåt lunch var vi tvungna att leta oss hem till Serenes föräldrar igen och där hpoppade vi strax in i Taxin som tog oss till flygplatsen. Vi följde henne till inchekningen och sen bort mot gaten för att säga ajdö. Efter att vi skillts åt tog vi bussen hem till Hsinchu igen. Tyvärr var det bara Serene som hade en fungerande kamera på denna resa så bilder kanske kommer när hon kommit till ro i Sverige. Nu får det vara slut på äventyr ett litet tag, nu ska letas lägenheter och annat smått och gott.

Avskedsäventyr del 2

Vi började dag två med en tur ut till en lokal vingård. Det var inte riktigt säsong just nu tyvärr så det såg rätt dött ut men ändå lite småkul eftersom regionen är känd för vindruvor. Jag passade på att köpa en flaska vin så den som är tidig med att besöka mig kan få smaka. Vi provade även på vinglass och då menar jag inte vindruvsglass utan just vin. Mycket spännande smak må jag säga.

Från vinodlingen åkte vi till tågstationen och plockade upp Karl-Johan  som hade för mycket att göra för att kunna ansluta redan första dagen. Tillsammans med honom for vi till den lite större staden Taizhong och ett stort musee komplex. vi var lite sent ute för att kunna gå på något riktigt museum men passade på att gå på bio i en sån där superstor kupolsal och såg en dubbad film om havsmonster från forntiden. Efter bio vandrade vi runt i parken runt museet ett tag och gjorde sen en tur ner mot hamnen. Hamnen var dock väl långt bort så vi tog en kort tur till en nattmarknad istället. Denna gång undvek vi dock att äta ens det minnsta på marknaden för så fort vi var klara där åkte vi till en riktigt fin resturang där vi bokat bord. Bortsett från de blodpuddingsliknande klumparna var det hela en mycket trevlig upplevelsel. 

Planen var sen att avsluta kvällen med all you can drink men jag blev inte insläppt i sandaler och Johan och Serene ville inte lämna mig ensam så vi vände hemmåt istället.

Avskedsäventyr

Det känns som jag inte kan få nog av äventyr, knappt är jag hemma från roadtrippen innan jag åker iväg igen. vår kompis Serene från roadtripen håller på med en doktorsexamen i Sverige och ville spendera sina sista dagar med oss Svenskar antagligen i någon form av övergångsfas. Vi kunde såklart inte tacka nej till hennes erbjudande och komma och besöka hennes hemstad så jag och Johan tog tåget dit i måndags. Hon plockade upp oss i sin bil och Johan körde (trotts brist på internationellt körkort) oss till Lugang, en stad som var Taiwans näst största under en period.

I Lugang hittade vi ganska snabbt till "Red Brick Road"  - sången om vägen med gula tegelstenar hoppade snabbt upp i min hjärna. Detta är en smal liten gång som vindlar fram och tillbaks mellan små gammaldags hus.  Tyvärr var en hel del nergånget och trasig och fula elmätare och skerhetsdörr utgjorde icke särskilt tilltalande prydnader i dessa annars så pitoreska och fina kvarter. Några minnesvärda punkter på denna vandring var ett hus som stod som minnesmärke för en sorglig kärlekshistoria, ett tempel och en brunn som var halvt på ena siden en mur och halvt på andra, folket som ägde den var snälla nog att dela med sig. 

När vi vandrat runt i denna labyrint ett tag tog vi oss till nästa lilla gata. Detta kan vara den smalaste "gata" jag någonsin sett. Den är de fakto känd för att vara så smal att om en man och en kvinna möts så måste de gå i sidled och då riskerar deras brösta att snudda vid varandra - därav har gatan breast touch lane. Det var lite småkul att gå där av den anledningen även om jag inte mötte några tjejer, men det bästa var nog ändå att det var allmänt häftigt att gå på en sån smal gata att man kände sig instängd trotts att man kunde se himlen.

Nästa stopp blev ett tempel som, till skillnad från nyare tempel, inte var målat i fullt så grälla färger. Här var det tegel och åldrat trä som gällde vilket jag gillade skarpt. Besöket i templet blev inte särskilt långvarit dock, istället tog vi oss upp på ett berg för att besöka asiens största staty, en 22 meter hög Buddah. När vi stått där med buddahstatyn bakom oss och vyn över staden framför oss och bara begrundat livet ett tag åkte vi hem till Serense föräldrar dör pappan tog emot oss. De var snälla nog att inte bara låta oss bo dör utan också sova i ett stort fint rum. Som de dumma utlänningar vi är glömde vi ta med denna lilla present som man bör plocka med sig om man ska besöka någons hus. Mer om vårt äventyr i nästa inlägg.

Roadtrip photos

Har äntligen tagit mig för att lägga upp lite foton från vår roadtrip. Jag har över 3 GB foton därifrån så detta fick bli ett urval som jag tycker representerar hela resan på ett bra sätt. Se korten här:

http://flickr.com/photos/28786620@N08/sets/72157606784532814/

Ghost festival

Det har blivit mycket nu på sistone men jag börjar komma ifatt med mikna inlägg. Igår följde jag med Kai Johan och KJ till Keelung (utalas Jilung) för att se på en slags festival för spöken. Vi klättrade högt upp på en kulle mitt i staden till något som såg ut som ett slags tempel uppflyst av massa lampor på fasaden omgiven av tröda som färgats lila och gröna av lampor. Kort sagt det var färgat ljus nästan överallt. Framför tempelbyggnaden var flera stora bord täckta med mat som offergåvor åt spökena. På en upphöjd scen vid templet satt folk i märkliga dräkter och sjöng på Taiwanesiska medans andra människor kastade ut diverse mat till den väntande folkmassan.

eftersom de sjöng på Taiwanesiska kunde Kai inte riktigt förklara var sången handlade om men KJ gissade - och detta håller jag med om - att den handlade om hur människor blir giriga gamar so fort det bjuds på gratisgrejer. Vi lyckades fånga en del grejer trotts att vi stod i kanten av skaran men det var egentligen inte så intressant att äta. Efter sjungandet och matkastandet fortsatte festen med ett fyrverkeri som var ovanligt högljut för svenska öron. Det smällde rejät men annars var det vanliga nyårsraketer. När detta var slut verkade det mesta av festligheterna också var slut så vi tog oss ned till nattmarknaden en kort tur innan sista tåget hem gick.

Roadtrip dag 7

Vi vaknade på morgonen i vårt lilla hotel norr om Hualien och åkte till det berömda Taroko gorge. Redan innan vi kommit fram förundras vi över det vackra landskapet. Höga, skogsklädda klippor runt om, blå himmel ovanför flode nere i dalen och små vattenfall på alla sidor. De som har fungerande kameror fotar helt villt och vi får stanna till ett par gånger för att låta dom ta kort. En bit upp i bergen stannar vi och lämnar kylan av vår bil och går ut i den stekande solen. 

Turligt nog behöver vi inte stå ut med solen så länge då vi snart kommer in i en lång sval tunnel. Vi kommer ut ur tunneln och följer en liten väg längs klippkanten med det vackra landskapet runt omkring oss. Då och då kommer vi in i en ny tunnel och Serene, som verkar rädd för mörkret, greppar snabbt tag i mig när vi gör det. Vi går över en hängbro till en utkiksplattform och hittar ett fint vattenfall en liten bit bort. En snabb klättring över staketet för att försöka ta oss dit men det går inte så vi vänder tillbaks till vägen och fler tunnlar. Till slut kommer vi till målet för vandringen, en grotta där vattnet flödar fritt genom sprickor i taket. Det är rätt häftigt att gå genom denna grotta och känna det kalla vattnet droppa fån taket och se det flyta fram över golvet.

Vi kommer ut på andra sidan och tar oss förbi en avspärrning med baktanken att gå vidare längs den avstängda vägen. Detta visar sig snart vara väldigt svårt och jag och KJ - som går längst fram - kommer fram till att det är farligt men hade kunnat gå om det inte vore för de andra som nog inte skulle våga detta. Vi vänder tillbaks genom vattengrottan och kommer ut på andra sidan och där träffar vi Hampus. Första gången var en slump men att lyckas hitta honom två gånger under samma resa är otroligt. Vi vandrar tillbaks genom det vackra landskapet och tunnlar till bilen och åker neråt dalen igen. 

Vi kommer till en bro över en flod där vi ställer bilen och klättrar över ett staket. Vi tar oss genom ett skogsparti och kommer till slut ner till floden. Eftersom jag sumpat mina badkläder blir det till att bada i kalsonger men det gör inget. Vi badar länge och väl i det klara, något kalla vattnet. Jag försöker mig på miniforsränning men slår mig lite grann så det blir bara en gång. Clement hittar en fin grotta som vi utforskar och vi klättrar på klippväggarna för att sen hoppa ned i vattnet. Jag lyckas ta mig upp på ett ställe där det är mycket svårt att klättra och till slut har jag kommit för långt. Jag hänger på en klippvägg och kan varken ta mig vidare eller tillbaks och värst av allt, jag råkar vara vid en punkt på klippan där det är grunt under - jag kan inte släppa heller. Jag försöker ta mig framåt men inser att jag är på väg att rammla så jag skjuter ifrån och hoppas på det bästa. I luften inser jag att jag skjutit ifrån för lite men turen som förutspåddes av maskinen i Basian grottan slår in. Jag landar på rygg och sjunker inte nämnvärt djupt, min vänstra fot är ca 30 com från en stor sten  - och detta är ett fall på ca 2 - 3 meter, det hade kunnat göra rejält ont.

När vi badat klar sätter vi oss i bilen för att köra norrut, runda Taipei och åka hem till Hsinchu. Detta går inte riktigt så bra, efter ett par kilometer kommer vi till en tunnel och där står det helt och hållet still. Efter att ha försökt hitta orsaken till detta men misslyckats vänder vi om och åker in till stan och äter. Efter maten får vi reda på att stillståndet berodde på vägarbete som har slutat för dan vid det här laget. Vi tar bilen genom den förut så blockerade tunneln och far norrut. Strax innan den stora stade Yilan kommer vi på motorvägen och tar den kortaste vägen till Taipei via en tunnel på 12 km. Efter att ha vänt söderut vid taipei kommer vi hem till Hsinchu vid 11-tiden och avslutar resan på samma sätt om så gott som alla kvällar, med en öl på en bar, denna gång på det lokala utlänningshaket The flying pig.

Roadtrip dag 6

Som redan nämnts finns inte särskilt mycket att se eller göra i Taidong så vi fortsatte norrut redan på morgonen av vår 6e dag. Vägarna på östkusten allt annat än bra vilket innebär att det tar rätt lång tid att köra, för att inte tala om löjligt låga fartgränser och kameror. I denna takt tog vi oss norrut mot nästa stad men vi stannade två gånger på vägen. Vårt första stopp blev vid Basian cave en serie på åtta grottor med ett tempel i varje. Templena var inte så värst spännande och grottorna hade nästan varit finare utan dem men då vi kom ca 100 m upp för en nästan vertikal klippvägg tack vare 512 trappsteg (jag räknade dem) var utsikten över havet riktigt fin. Jag passed även på att slänga tio dollar i en spådomsmaskin där en liten mekanisk kvinna gick in i ett litet miniatyrtempel för att hämta min spådom, enligt vilken jag skulle ha tur i allt. Som av en slump lyckades KJ få exakt samma spådom som jag.

Nästa stopp på vägen var ytterst kort vid något som hette Water running up. Ett ställe där man (åtminstone enligt oss) använder någon form av illusion för att få det att se ut som om vattnet i en liten kanal rinner uppåt. Lite småkul men egentligen inget man skulle ägna någon längre tid åt att besöka. Några timmar senare  kom vi fram vid dagens mål Hua lien. På väg in till staden såg vi en vatten nöjespark som vi genast blev intresserade av att besöka men det kändes väl dyrt. Istället fortsatte vi in till stan och träffade Serenes kompis och åt lunch. KJ, som har sysslat med att rita justvattennöjesparker, vill så gärna besöka den  att Serenes kompis tog oss dit oh vi släppte av honom sen visade hon oss vägen till en fin strand.

Detta var en strand täkt med, inte sand, utan knytnävsstora rundslipade stenar. Stranden sträckte sig bort mot åt vänster och formade en slags naturlig pir som en gräns mellan havet och floden. Självklart var det badförbud här på grund av någon form av fara som jag misslyckades med att se. Turligt nog fanns inga badvakter så jag testade vattnet och det var helt ok även om man blev piskad på smalbenen och fötterna av all småsten som följde med vågorna. Jag vandrar över till andra sidan piren och testar flodvattnet. Det är samma temperatur men saknar salt och vågor så jag fortsätter utåt spetsen och testar vattnet här och var. Det är sött nästan ända ut till spetsen, sen kommer en punkt där man känner en lätt känsla av sälta, ett simmtag senare är vattnet salt.

Det är först när jag kommer ut till yttersta spetsen som jag förstår badförbudet. I punkten där havet möter floden blir strömmen plötsligt väldigt stark, starkare än strömmen i havet trotts att man inte kan känna någon strömm i floden över huvud taget. Jag känner att jag inte kommer klara av att simma runt spetsen utan att det blir farligt så jag går iland igen och vandrar runt istället. Det är ganska härligt att ligga i vattnet eller sitta på stranden och lyssna på vågorna och höra hur en myriad av småsten rasslar fram i vattnet.

När mörkret lägger sig över stranden känner vi att vi vill stanna lite till och någon kommer med den briljanta idéen att göra upp en eld. Vi sammlar en massa drivved och bygger en fin liten eldstad och hittar lite papper att tända med. Sen sitter vi där, tittar på stjärnorna, lyssnar på de rasslande stenarna och petar i elden. Även om det är härligt tar hungern till slut över och vi åker in till nattmarknaden för lite mat och små löjliga marknadsspel. Typiskt nog lyckas jag glömma både handuk och badbyxor på stranden.

Roadtrip dag 5

Trotts den blöta kvällen är jag knappt detg minnsta bakfull när jag vaknar dagen därpå. Vi har lite beslutsångest om vad vi ska göra men åker till slut ned till den allra sydligaste spetsen av Taiwan. De allra sista metrarna ut till havet består av svårframkomliga vassa klippformationer som tycks ha uppstått genom kokande lava som rinner ut i ett kallt hav. Mede lite möda och ett gott balanssinne vandra jag och KJ ut till vattnet. Snart nog börjar vi tävla i vem som varit längst söderut ett steg i taget men vi avslutar med en handskakning då vi inser att det faktiskt skulle kunna bli farligt att gå längre ut.

Efter besöket på sydspetsen åker vi norrut längs östkusten men vägarna här är mycket mindre på västkusten. Det tar allt för lång tid att åka norrut för att vi ska hinna se särskilt mycket men vi stannar till i något som skyltarna hävdar är Taiwans enda öken. Att hyra terrängfordon att åka runt med är lite för dyrt, särskilt som man är begränsad till att följa en guide. Jag, KJ och Louis vandrade dock upp för en gigantisk sanddyna och körde lite sandskidåkning ned. Efter öknen och ett antal timmar på en smal väg kom vi till slut fram till Taidong. En liten stad som Taidong visade sig inte ha särskilt mycket att erbjuda förutom heta källor så vi tog en lugn kväll med varma bad och vattenmassage vilket var väldigt härligt.

Roadtrip dag 4

Vi börjar vår fjärde dag med att fortsätta resan söderut till Kenting vid sydspetsen. Vi bokar ett hotel och äter en svinaktigt dyr (ca 100 SEK) lunch på en italiensk resturang för att sen bege oss ned till stranden.  Det är en del vågor även om det inte är särskilt stor jämfört med vad de kan vara. Dock råder badförbud på hela stranden och går man i vattnet kommer badvakten körande och skriker lite tills man går ur vattnet.  Jag struntar i detta - jag är tillräckligt bra på att bedömma vad jag klarar av i form av vågor och strömmar för att klara detta - och ger mig ut i havet en bit från livvakten.  Även om vågorna  inte  är så värst stor känns strömmen rejält och jag beslutar att hålla mig nära land. Även om det defenitivt hade varit roligare att kunna bada ordentligt är det rätt kul att bara plaska runt i i starndkanten och låta vågorna knuffa en fram och tillbaks.

Till slut tröttnar vi på badförbudet och leter oss upp till ett hotel precis vid stranden och köper en boll. Vi leker lite med bollen ett tag tills vi blivit varma och övergår till att leka i strandkanten igen. När  vi tröttnat på stranden tar vi oss tillbaks till hotelet och där möter vi upp med Karl-Johan som övergivit sin plan att åka skoter runt Taiwan och beslutat sig för att följa med oss. Vi går ut på nattmarknaden för att äta lite och av en slump träffar vi på Hampus som är ute och reser på egen hand.

Efter att ha vandrat runt lite på nattmarknaden hittar vi till en bar som är uppbyggd på flaket av en liten lastbil. Detta kan vara en av de bästa de bästa barer jag varit på. Det är helt otroligt stämmningsfullt att sitta där vid vägkanten i mörkret med precis lagom temperatur och ta ett par öl och snacka. Jag blir sugen på att bygga mig en egen bar av denna typ. När några av oss tröttnat lite byter vi till en mer permanent bar. Detta ställe serverar gratis öl till folk i Bikini och vi funderar på att köpa varsin i affären intill men skippar det tillslut. Ett par öl senare kommer vi killar på den brilianta idéen att hala upp t-shirten så att den bara täcker bröstet och sen hävda att det är en bikini och märkligt nog funkar det. Det hela slutar som en rolig men ganska blöt natt.

Roadtrip dag 3

Den 8e augusti eller ba ba som kineserna säger är den tredje dagen på vår resa. Ba ba skiljer enbart i ton från ordet baba, kinesiskans ord för pappa och därav är den åttone augusti fars dag, lika enkelt att komma ihåg som finurligt. Vi tar oss in till centrala Kaosiung och möter upp med Serenes kusin som bor i staden och har lovat att visa oss runt. Vi börjar med en tur ut till hamnområdet där ett av stdens universitet är beläget precis vid vattnet. Intill universitet hittar vi en trappa upp på klipporna till ett gammal britiskt konsultat eller liknande. Bortsett från den typiska gammaldags västerländska stilen är det inte mycket att se...ända tills man kommer ned till källaren. Där hittar vi en fängelsehåla men den saknar de sedvanliga gallerna för fönsterna och dylikt. Däremot är det pyttelitet. Alla dörrar är supersmå och det är lågt till tak så det räcker, till och med jag får gå dubbelvikt, när nog bokstavligt talat. 

Efter att jag lyckats fly genom ett av fängelsets fönster (det finns en mycket fin bild på flyktögonblicket) tar vi oss till en färja som leder oss till en liten ö i hamninloppet. När vi kommer ner till vattnet kan jag inte hålla mig längre, jag bara måste bada. bristen på badkläder kan inte hindra mig, jag låtsas helt enkelt att mina tjusiga taiwanesiska kallingar är ett par badbyxor. Jag har dock badat klart inom ett litet tag och vi vandrar i gassande sol bort till starlight tunnel. Detta är en tunnel på ca 200 m med en massa lysande stjärnbilder i taket där det är behagligt svalt. På andra sidan tunneln hittar vi ett buskage som man inte får simma i - det fanns faktiskt en skylt - och en liten  gångväg. Vi följer vägen runt öns ena spets och stannar till ett tag för att utforska en liten grotta som tycks bebodd av hemlösa. 

Vi kommer tillbaks till utkanten av den lilla staden på ön och hittar en kiosk som söljer dricka. I den gassande solen har vi gjort slut på det mesta av vår vatten. Jag köper en rätt rolig liten dricka som man öppnar genom att slå till på toppen med en liten plupp. Pluppen i sin tur trycker loss en spelkula som rammlar ned i flaskan och du kan dricka. När den är uppdrucken är det bara att skruva av toppen och du får ut din spelkula.

Efter lunch tar vi färjan in till land igen och käkar efterrätt på ett ställe som är känt för sina krossade is. alla väggar är fulla med klotter men det känns som att det ska vara så. Jag tar ett kort på detta, går ett steg och helt utan anledning slutar kameran att fungera - fasen också. Vi fortsätter rundturen med att åka till Taiwans näst högsta byggnad men åker inte upp till toppen då det är för dyrt. Istället tar vi oss bort till IKEA och vandrar runt i en timme eller två. Till slut hamnar vi i mataffären och jag köper en påse Kexchoklad. Vi passar även på att äta här. Efter nästan fem veckor i detta land med nästan enbart kinesisk mat känns IKEAs köttbullar som en riktigt lyxmåltid.

I enlighet med roadtrippens tradition förflyttar vi oss in mot staden frammåt kvällen och tar ett par öl på en bar, denna gång framför en storbilds TV som visar OS invigningen där Taiwan tågar in som ett eget land under namnet Chinese Taipei.

Roadtrip dag 2

Roadtripens andra dag lade vi på att utforska lite i den förra huvudstaden Tainan. Första anhalten i denna tur blev Anping fort eller fort Zeelandia som Holländarna döpte det till när dom byggde det på 1620-talet. Fortet var tyvärr inte mycket att då orginalbegyggelsen mestadels var borta. Dock hittade vi en trevlig kille på 15 år som pekade oss i riktning mot Anping tree house. till skillnad från vad man kan tro var det inte ett hus i ett träd utan ett träd i ett hus. Genom århundraden - såg det ut som åtminstone - har trädet vuxit och tagit över byggnaden fullkommligt för att till slut bli en del av strukturen.

Hur trevligt det än är kan man inte utforska häftig byggnader hur länge som helst. Efter ett kort besök i ett museum precis intill trädhuset hoppade vi in i bilen och gjorde ett försök att följa den bristfälliga kartan till en liten flod. De båtar vi tänkte åka med verkade tyvärr vara stängde så vi pausade ett litet tag och packade sedan in i bilen. Precis innan vi körde iväg upptäckte vi som tur var att vi kollat på fel båtar. Alltså, vi tog på oss flytvästar och den typ av hattar som en del folk skämtsamt imiterar genom att sätta en lampskärm på huvudet och sate oss till ro i en båt. Den tog oss sakt men säkert längs floden bland träd och krabbor genom en tunnel av gröna grenar. Bortsett från att det hela kändes för nära civilisation var det en trevlig upplevelse att sitta där med sin kinahatt och spana längs den gröna tunneln.

då vi hade begränsat med tid fick båtturen bli vårt sista stopp i tainan. Jag somnade nästan genast efter att vi hade satt oss i bilen och vaknade först när vi nådde nästa anhalt, Kaosuing. serene talade om för oss att det just idag var den kinesiska motsvarigheten till alla hjärtans dag - för att inte tala om att det var hennes födelsedag enligt månkalenderna. För att fira alla hjärtans dag åkte vi ned till "Love river" och strosade runt lite för att till slut hamna på en bar nere vid floden. en öl eller två senare hade det blivit sent och vi drog oss hem till hotelet - eller försökte åtminstone. Vi åkte vilse ett par gånger innan vi hittade fram.

Lägenhet

Min plan var att jag skulle skaffa en lägenhet och jag hade hittat en som var helt OK även om den inte var riktigt så fin som jag hade hoppats. För det priset var det dock helt dugligt. Såpass dugligt att, efter att ha varit och kollat på den samma dag som vi startade vår roadtrip, la jag en handpening på en månadshyra för att se till att den inte blev uthyrd till någon annan. Idag tog jag mig ned på stan tillsammans med min Taiwanesiska kompis Kai (han får agera tolk allt som oftast) för att skriva på kontraktet. 

Efter diverse diskutioner där jag mest satt som ett fån och inte förstod ett jota framkom det att den förskottsbetalning på två månadshyror som vi kommit överens om inte enbart skulle gå till reparationer och dylikt som jag trodde. Den var egentligen till för att se till att jag bodde där i ett helt år då jag inte kunde få tillbaks den om jag inte bodde tiden ut. Detta var tydligen en lag dessutom och därmed inte förhandlingsbart. Då jag ogärna låser upp mig på det sättet kändes det inte bra alls, en månads uppsägningstid är långt nog för min del. Visst kan jag låsa upp mig men då denna lägenhet bara var bra då den var billig kändes det inte som ett alternativ att låsa upp sig alternativbt riskera att förlora massa pengar. 

Jag hade väldigt svårt att förklara detta för Kai och därmed också för mäklarna men till slut fick jag fram budskapet. De försökte såklart få mig att ändra uppfattning men efter mycket argumenterade lyckades jag med Kais hjälp göra klart för dem att jag inte var intresserad längre. Tack vare en otrolig tur fick jag också tillbaks min första handpenning. Jag vann dessutom två viktiga insikter när det gäller att hyra lägenheter i Taiwan.  Den första är att denna lag som låser en fast finns, den andra är att taiwaneser inte mäter golvarea i kvadratmeter utan i en egen enhet som kallas ping. En ping följer de japanska måtten och motsvarar en tatamimatta, dvs plats för 2 personer att sova. i västerländska mått blir detta en ruta på ca 1,8m *1,8m dvs ca 3,3 kvadratmeter. Denna konvertering hade de inte gjort på hemsidan där jag hittade lägenheten så den jag kollade på, som jag trodde var 20 kvadratmeter, visade sig vara 20 ping. 

Med dessa nya kunskaper i bagaget skall jag ge mig ut och leta lägenheter igen.

Roadtrip dag 1

Första dagen på våran Roadtrip började lugnt. Medans förarna var och hämtade bilen tog jag en sväng och kollade på en lägenhet och han precis packa ihop min sparmssamma packning innan de dök upp med vårt vrålåk runt fyratiden. Jag, Johan och tre fransmän, Alex Louis och Clement tryckte in vår packning i den minimala bagageluckan (en stor del av den togs upp av 2 extrasäten) och for söderut. Vår första anhalt på vägen blev Staden Dajia där vi skulle hämta upp Johans Taiwanesiska kompis Serene. Hon var dock lite sen men tipsade oss om ett väldigt stort tempel som skulle ligga i staden så vi letade runt lite efter detta. Vi hittade snart ett tempel som dock var ganska litet så vi fortsatte och stötte till slut på en gigantisk tempelliknande byggnad. I tron om att detta var det stora templet strosade vi runt lite där och tittade. Tyvärr höll stället på att stänga när vi kom så vi blev snart utschasade.

Serene lyckades kontakta oss igen och vi åkte tillbaks till det första templet som låg ytterst centralt för att hitta ett ställe att äta på. När vi väl mötte upp med Serene tog hon oss genast till det stora templet... som visade sig vara det första. Vi kunde inte gärna göra annat än fråga vad hon menade med att detta skulle vara ett stort tempel, vi hade trotts allt sett större i andra städer. Det visade sig att det hon menade var att templet var tillägnat en stor gudinna, som förövrigt hette Mazu. tydligen är hon såpass populär att folk gör pilgrimsfärder till just detta tempel. Efter att Serene och hennes kompis hade tillbett gudinnan tog vi oss till en resturang för att äta lite av traktens berömda mat. Jag har fått lära mig att det är så taiwaneser gör när dom reser. Man måste äta av traktens mest kända maträtt(er), vissa hävdar till och med att man inte varit där om man inte gjort det.

Efter tempelbesök och mat hoppade vi in i bilen igen och fortsatte söderut längs västkusten  till staden Tainan. som synes skiljer Tainan inte nämnvärt från Taiwan. Detta beror på att Tai i tainan står för just Taiwan. Nan är helt enkelt väderstrecket söder och kollar man närmare så märker man att pei i taipei (Taipei borde för övrigt uttalas Taibei, det har bara romaniserats olika av någon anledning) är norr och dong i Taidong betyder öst. Man har helt enkelt döpt städerna efterderas väderstreck i förhållande till mitten av taiwan. Märkligt nog heter inte den stora staden mitt på västkusten Taixi, den heter Taizhong vilket  betyder Taiwan mitten (jämför med mittens rike, Kina, Zhongguo).

Nu blev det kanske väl mycket språkrelaterad kuriosa för en del, ni som tycker det kan skippa det förra stycket. I Tainan letade vi reda på ett hotel, knappt 100 SEK för ett dubbelrum inklusive frukost är helt ok tycker jag, och gav ov sedan ut på en liten nattlig tur. Vi hittade en trevlig, liten, traditionell resturang/affär som såg precis ut som en affär skulle gjort på 50 - eller 60-talet. förutom god mat fick vi testa ett kul litet spel/lotteri där man man hade en massa små rutor med bilder som lock på en låda. Man valde en bild och tryckte hål på den med fingret och fiskade upp innehållet  - ungefär som en kombination av fiskdam och en julkalender. Här bestod innehållet i en liten lapp som antingen gav rabbat i affären eller en direkt vinnst. Efter lite mat och lotterier avslutade vi kvällen med en öl på en bar i Tainan.

Back in Hsinchu

Jag har kommit tillbaks från min roadtrip helskinnad. Beskrivande inlägg för alla dagar kommer dyka upp så fort jag skreivit klart dem. Lika så kommer bilder dyka upp så småningom.

Mäklare = jobbiga

Har åkt på något som jag misstänker är en aircondition förkylning vilket inte är särskilt kul alls, men den ska nog gå över snart då jag redan nu mår mycket bättre än jag gjorde igår. Har även gett mig på att leta lägenhet lite mer seriöst och har hittat ett ställe som verkar väldigt fint. Den ligger nära skolan på vägen ner mot stan och samtidigt på vägen mot stadsdelen Zhubei där jag så småning kommer börja klättra. Det är lägenhet på 20 kvadratmeter som är möblerad, åtminstone till viss del, har utrustning som tvättmaskin och AC och det mesta av vatten internet och dylikt ingår i hyran på 8500 NT$ (ca 1600 SEK). Helt enkelt ettt riktigt fint ställe. Jag är så gott som beredd att ta det bara jag kan komma dit och se stället men märklaren verkar inte så sugen på att ordna ett möte. 

Nu är det så att vi ämnar åka ut på en roadtrip runt Taiwan imorgon och därmed har jag inte tid med några mäklarmöten förrens på om en vecka och det hade varit bra att ha detta fixat redan nu, men det går ju inte. Förhoppningsvis blir inte lägenheten uthyrd medans jag är borta. I och med roadtripen kommer jag inte skriva något de närmaste dagarna då datorn får stanna hemma. Ni får höra allt om vår lilla rundresa när jag kommer tillbaks.

Datormässa

Efter en relativt lugn lördag har söndagen varit betydligt mer äventyrlig. Jag, KJ, Kai och Micheal (två taiwanesiska kompisar) tog en morgonbuss in till Taipei och gick på datormässa. KJ var där i hopp om att få ett bra pris på den dator han ville ha och vi andra var bara med för skojs skull. Istrot sett var det som en datormarknad med ett helt gäng relativt stora bås som fungerade som provisoriska affärer fast med ovanligt många försäljare och reklamutdelare. Då jag inte var ute efter en dator och inte såg så värst mycket nytt var just datorerna inte så spännande. 

Vad som dock var spännande var reklamshowerna och deras åskådare. Så gott som varje stånd hade en liten scen med företagsloggan som fond. Då och då kom det upp ett par söta tjejer på scenen i tämligen avslöjande små outfits i kulörta färger och spännande material typ vinyl/gummi eller nått annat plastigt. Gärna med en eller annan låtsastatuering med företagets logga strategist placerad i t.ex. urringningen. I samma ögonblick som tjejerna dök upp kom också deras fans. En hel skara nördiga killar med proffskameror som endbart verkade vara där för att fota söta tjejer. 

Michael förklarade att dessa så kallade home boys var redigt insnöade på onlinespel och anime serier. De sitter mest hemma framför datorn hela dagarna och är ytterst osociala. Att fota dessa showgirls är så gott som deras enda "kontakt" med det motsatta könet. Det är egenligen lite tragiskt att det är så men värst känns det ändå när man ser en och annan tunnhårig 40-åring med kameran i högsta hugg. De måste nästan ha varit insnöade homeboys hela livet. Michael avsläjar även att National Chaio Tung University fått det föga smickrande smeknamnet "Home boy University" pga den höga andelen datornördar som sitter inne på sitt dormroom alla sin lediga tid.

Efter att tjejerna snackat lite och poserat för kamrorna sättter de igång en glad kinesisk poplåt och börjar ett dansnummer som är gulligt och lite sexigt på samma gång drar igång, kamerorna blixtrar hej villt och alla är glada. Efter dansen plockar tjejerna fram ett par kassar med prylar - det har blivit dags för utdelning av gratisgrejor. Detta går till så att de snackar en hel massa och visar upp grejerna sen räknar de yi er san (1 2 3) och alla i publiken skriker way eller yay  eller nått i den stilen och räcker upp handen. Tjejerna på scen väljer på något sätt mystiskt sätt ut en kille som får säga något och får sedan en pryl. Övriga prylar kastas sedna över publiken som ett godisregn med USB-minnen och processen upprepas. Jag och KJ gjorde vårt bästa för att hänga med i ropandet och handuppräckningen men fick inga grejer. Inte för att det gjorde något vi hade fruktansvärt kul ändå.

När vi tröttnat på datorer, folk, skrik och tjejer i konstig kläder tog vi tunnelbanan till Danshui nere vid floden och gick på nattmarknad. Denna nattmarknad var mer inriktad på mat och arkadspel än andra jag varit på och var mindre hettsig vilket var trevligt. Efter att ha provat traktens specialitet - tydligen ett måste om man besöker en plats i Taiwan - spendared vi åtskilliga hundra dollar på att försöka vinna en gummikyckling i plock-klo-maskiner. Gummikycklingen var helt klart kvällens höjdpunkt då den lät sanslöst roligt. Tyvärr var det omöjligt att få en då maskinerna helt klart var riggade.

All you can drink

I fredags tog kinesiskakursen slut ochdet började bli dags att ta farväl av de som bara var här för att läsa kursen. Vi bestämde oss för att fira ordentligt så vi bjöd in ett stort gäng människor och bokade ett bord på ett ställe i Taipei där man endast betalar inträde. För det relativt höga inträdet kommer man in och sen gäller principen all you can drink. När man har tämt sitt glas/flaska tar man helt enkelt med det till baren och växlar in mot ett fullt. Är man inte nöjd med drinkarna på listan så står det en fritt att instruera bartendern i hur man vill ha sin drink tillblandad.

Med tanke på att vi var ett helt gäng svenskar  - som ju trotts allt tenderar att dricka rätt mycket - blev det en förvånansvärt lugn kväll. Alla kom hem helskinnade och alla var mer eller mindre pigga dagen efter, kanske tack vare att drinkarna blev rätt urvattnade med all is som barpersonalen stoppade i. Och på ett typiskt taiwanesiskt sätt så var allt ganska väl uppstyrt, ville man beställa en drink fick man stå i en prydlig kö (så prydlig det nu går när den består av fulla människor), inget trängande på sidan om här inte, man blev helt enkelt inte serverad om man försökte. 

Jag och de andra som var kvar till slutet lämnade stället vid halv fem när det stängde och letade oss till bussstationen  via en McDonalds och nattamat. klockan sex på morgonen slog vi oss ned i de lyxiga läderfåtöljer som landets långfärdsbussar bjuder på och rullad iväg. Turligt nog lyckades en och annan av oss hålla sig vaken nog att säga till oss andra när vi skulle av. På det hela taget var det en väldigt trevlig kväll och en bra avslutning på kinesiskakursen. Dock är jag inte så sugen på att gå på all you can drink igen. Konceptet var minnst sagt intressant och om man kommer hit är det rekommenderat testa, bara för att, men den inneboende alkoholhetsen som fanns, även om man aldrig sa rätt ut att man var där för att bli full, var lite otrevlig. 

Dagen efter avskedsfesten vaknade vi sent men han endå umgås med de andra ett litet tag innan de gav sig av. Tjejerna ville ha lite hjälp med att bära ned grejer från rummet så några av oss som skulle stanna följde med upp. De bodde i ett female dorm så egentligen får killar knappt vara där men innan fem på eftermiddagen går det bra. När vi kom in började receptionisten vinka lite åt oss och Carin förklarade att vi var där för att hjälpa till att bära och det verkade recptionisten gå med på men när vi vände och gick vidare skrek hon och vinkade lite mer. Vi fick vända, gå tillbaks till receptionen och killarna fick varsin gul väst med röda kanter. På ryggen stog det något i stil med "National Chiao Tung University public man", vilket tydligen betyder att det är ok att vi är där. De kan helt enkelt inte sluta hitta på konstigheter i det här landet.

På lördag kväll följde jag med KJ (tidigare omnämnd som Karl-Johan) ner på stan. Till middag käkade vi kinesisk pizza och som med all annan mat här nere var det en lite märklig upplevelse, eller vad tror ni om en oizza med "Laver meat fluff". Efter middagen tog vi en tur på KJs scooter runt i stan. Det var en väldigt trevlig liten tur och jag blev otroligt sugen på att skaffa mig en scooter. Får väll testköra KJs och se om jag klarar av det.