And we go north

The day after dinner with Nils we had planned to go back down to Göteborg but that plan was changed when my mother invited us to come crayfishing in the summer house up north. We could not say no to that invitation so north we went. We got to the summer house around lunch and my aunt and here family were already there. We spent the afternoon preparing the crayfish cages, swimming in the lake (at least some of us, not Yini) and playing with my cousins little children. Then came the big moment, setting the cages in the water. of course the two children wanted to go with us, their mother with them and of course Yini. We set out and everyone got to throw a cage or to in the lake and then almost everyone got to try rowing the boat. There was a bit of a current so it wasnt so easy and the kids were uncoordinated but cute. In the end though, I had to row back myself. 

Preparing the cages

cage up close

Playing with the kids

Setting the cages

Yini with two crayfish

In the evening we had crayfish for dinner and it was a small but generally nice crayfish party. After dinner me and Yini went out to check the cages and even though we did not get that many we got the biggest crayfish i have ever seen. Yini was as happy as ever. The next day we got up early, had breakfast and headed home on a six houre train. The day after that we went out to the archipelago again and had a nice time this time as well and that, was pretty much it. The last day we didnt do much except hang out in Gothemburg together before going to the airport. Saying goodbye was, of course, hard. We hugged for a long time and Yini cried like there was no tomorrow and even if i didnt cry I didnt want to let her go.

Miscellenous transportation on Styrsö island

View from the clifftops

relaxing on the cliffs

Happy together in the sun

exploring Anders

So that is the story of Yinis first vist to Sweden, but certainly not the last.

More Stockholm and onwards

Day two in stockholm was mainly a museum tour. We started with the national museum full of old paintings and then the modern musem full of rahter new ones. Yini the artist of course enjoyed herself, I thought it all rather boring but hey, what dont you do for love, eh? we endedd the day with the museum town Skansen and a nice dinner at a vegetarian restuarant. That very evening we when back to my parrents and spent another night night there. The next day we wandered around in Wadköping some more until it was time for the main reason that we did not go directly back to Göteborg.

One of few interesting museum exibits

I got so bored  I went into this closet for a while

View of Stockholm

Yini sometimes calles me Viking and here I am next to a Viking stone

Back with my parrents again

We went to see my good friend Nils (or Nisse as he is often called). Me and Nisse have allways been the kind of friends who have endless discussions about the whole world and just about everything elese as well. So after a nice dinner that Nils cooked, with quite a bit of help from me, we ended up tralking for hours. Yini and Nisses girlfriend Miao Miao Chatting away in Chinese and me and Nils in Swedish. It was a very nice evening and felt like the old days standing on the streetcorner with Nils in the middle of the night. 

Dinner with Nils

Girlfriend adventure continues

From the home base at my parrents house me and Yini set out for stockholm the next day. First up the old town which we passed through on the way to our hostel. The little streets are really nice and I realized, as I never have before, that it is indeed possibly to be a tourist in your own country and something that i have to do more. Of course I let Yini lead the way, and go look in whatever streets and shops she desired since this trip was for her. Because of this (though I in now way blame her) i lost my way and we ended up by the royal palace at the wrong side of the island (everything in stockholm is an island). It was more spectacualr than I remembered and we were in time to see that changing of the gaurds. We did not in fact watch the actuall change as the crowds were to big but we met the soldiers coming in on our way out. 

Small alley in old town

The square in old town

Soldiers by the roral palace

Our hostel

The view from the hostel window

When we had found or way back to the right side of the island we walked to our hostel which was inside an old boat. There we rested for a while then went tothe Vasa museum whre they display the old Vasa ship which they fished out of the see, nearly intact, after it sank some 300 years ago. It was more marvelous than i can remeber and Yini loved it. When we had looked at old wood long enough we left and met up with my brother Tedde and had dinner and talked for several hours.

Some old boat called... oh yeah, the Vasa

Nice artwork on the back of the boat, and a cute girl

Discussion after dinner

Sunset view of Stockholm

Me, my girl and my brother

Girlfriend gone...

Yini left yesterday to go home to Taiwan, i miss her already. The last two weeks have been great. The first few days we spent in Göteborg, mainly just hanging around. We were downtown to look at hte culture festival and go shopping and went to IKEA (she wanted to) and Universeum (a big nature museum). All of that was fun and yet very relaxed, no rush to different tourist spots like you would expect some times. The first real adventure we did was go to skärgården (the archipelago).  We took a boat to a small island called Vargö and just wandered around and enjoyed the nature for a few hours before going home. 

The archipelago

Me on a clifftop

The cold sea

Actually it wasnt so cold, I actually di go swimming

On the way home again

The next day we went to the park Slottsskogen and wandered around for a while. We also played mingolf, and Yini was surprisingly good for her first time. By now we had done most of the things you can do in Gothemburg so we got on a train and went to Örebro, my parrents hometown (I maintain that I live in Göteborg). There we looked at the main tourist attractions, the castle as well as well as the museum town Wadköping and went on a small bike trip to the nearby lake. At the end of the day we had a nice dinner with my parrents.

Minigolf

The Örebro castle

Biking by the lake

Happy couple

Museum houses in Wadköping

In order to keep the size of the post small i will continue in the next one.

Girlfriend is here!

Today im really happy becaus I woke up next to my girlfriend. Yini landed in Göteborg yesterday morning and she will stay for another 2 weeks. I dont really have anything more to say about that right now since we havnt done very much yet. There will be more to write soon enough.

Hemma!

Så nu sitter jag här, efter att ha varit i stugan i Arild med familjen en dryg vecka är jag i Götet igen. Jag sitter i min nya lägenhet och skriver och är glad att vara hemma. Det är lite skralt i lägenheten just nu men det ska snart vara avhjälpt. Det enda på minussidan är att jag börjar sakna Yini men hon kommer påbesök snart. Under tiden ska jag se till att stället blir lite mer ombonat och planera inför ett nytt spex. Får se när jag åker ut på äventyr igen och får anledning att skriva.

Moskva

Moskva! Efter knappt fem dagar på tåg är jag här! De sista dagarna på tåget var alla lika de innan, jag läste, tittade på landskapet utanför och gick av på alla stopp. En sak upptäckte jag dock, hur man utnyttjar tidskillnader till sin fördel.I förra posten var väll klockan sådär en tio (min tid) på kvällen när vi satte igång att festa. Jag korkade upp min flaska sangria och vi satt där och snackade och hade trevligt fram till sisådär halv fyra på morgonkvisten. Jag sov såklart länge dagen därpå men när jag vaknade drog jag tillbaks klockan till moskvatid och helt plötsligt lyckades jag festa halva natten, sova halva dagen och ändå vakna tidigt. Finfint.

Hursom vi kom till slut till Moskva och vilken stad sen. Hela stället är så sjukt pampigt så att det inte är sant. Så gått som alla byggnader I de centrala delarna såg ut som bankpalats från sekelskiftet. Och tunnelbanan var helt magnifik. Marmorklädda vägga med relieffer, välvda tak, kristallkronor och statyer Helt fantastiskt. Första kvällen gick vi runt lite på måfåoch kollade på husen och människorna och kom till lsut ned till röda torget. Kremel, st:Basils katedral och allt det andra var fint men såklart stängt så vi vandrade hemmåt fast beslutna att komma tillbaks dagen efter.

Slumpvis utvald husfasad

Och en till, alla är såhär mäktiga

Den dagen blev smått misslyckad men bra ändå. Vi började med att leta efter en särskilt fin tunnelbanestation men andra på vägen dit var finare. Sen åkte vi till röda torget och försökte ta en titt på Lenin i hans maosoleum men köerna var långa och det stängde tidigt så det blev inget av. Så tog vi en tur in i St:Basils katedral, ni vet den med kupolerna (kul grej, helgonet benämns i guidboken som barefoot holy fool Basil the blessed). Insidan var inte alls lika kul som utsidan. 

Random tunnelbana

Och lite mer tunnelbana, häftigt va

Röda torget

Och sant Basils katedral

 

Kremel kom man inte in i så vi tog sikte på andravärldskrigsbunkern men jag hade slut på batteri i min kamera. Jag fick åka tillbaks till hotelet och hämta batterier och bestämde möte med de andra utanför en viss tunnelbanestation. 

När jag hämtat mina batterier och kommit till mötesplasten väntade jag en timme men ingen kom. Surt gick jag och åt lunch och sen tillbaks till tunnelbanestationen. Där stötta jag, på ren flax, ihop med de andra och vi försökte leta reda på nästa bunker, den praktfulla som Stalin låtit bygga under kalla kriget. Det visade sig vara en hemlig bunker, det enda vi hittade var ett stort område som enbart verkade bestå av bakgator. 

Till slut gjorde vi som i den gamla 80-tals balladen och följde ”the Moskva” ner till Gorkij park och lyssnade på ”the winds och change”. Bortsett från några missar var det en bra dag trotts allt och parken var en fin avslutning med nöjespark och allt. 

"I follow the Moskva" (floden alltså)

"Down to Gorkij Park" (parken ligger innanför dessa portar

Tredje dagen genom Ryssland

Tredje dagen på tåget. Idag tog tristessen över rejält. Jag ägnade dagen mestadels åt att läsa en bok jag snott av Johan eller ligga och lyssna på musik och titta ut genom fönstret. Inte så festligt alltså. Runt åtta på kvällen (enligt mig som går på Beijingtid, ca fyra enligt de andra som har ställt om till Moskva) rullade tåget in i Novosibirsk. Det var en upplevelse. Den pampiga rysska stationsbyggnaden var kul att se men det mest intressanta var maknaden.

Vyn från mitt fönster där jag legat och tittat ut många timmar

Varje gång vi stannat hittils har det funnits några små kiosker och diverse folk har försökt kränga kläder och annat men nu var det mycket större. Det var fullkomligt tjockt med folk på perrongen. Ur vart och varannat fönster på tåget hängde en försäljare med kläder på display och det var gott om försäljare på marken också. Vårt tåg kändes som en rullande marknad och det var som om folk kommit dit enbart för tågets skull, försäljare likväl som kunder. 20 minuter av intensiv kommers. Att folk skulle försöka sälja lite läsk, frukt eller bröd till sugna resenärer hade jag väll väntat mig men det här! Det kändes lite som om jag var tillbaka på silkesmarknaden i Peking med skillnaden att de riktade in sig på ryssar. Oss turister brydde de sig inte alls om.

Folk hänger ut genom fönstren för att kränga varor

Marknaden pågår även på marken

Det var ett härligt avbrott i den annars ganska trista dagen. Nu är det bara några dagar kvar tills jag är hemma och en sak måste jag erkänna. När jag låg och tittade ut tidigare och lanskapet såg ut som någon idyllisk fantasimidsommar i sverige kände jag faktiskt ett uns av hemlängtan.

Det börjar närma sig kväll för min del men det märks att vi kommit längre västerut för än är det ljust ute. För att anpassa mig till Moskvatid tänker jag stanna uppe idag och passande nog planeras någon sorts fest i kupén intill. Det får vara allt för den här gången.

Solnedgång utanför tåget

Transsibiriska järnvägen

Andra dagen på tåget och jag har redan läst ut min första bok, ljudboken är också slut, bara en bok kvar. Stundvis kan jag ligga och lyssna på musik och titta ut men så kul är det inte. Det hade såklart kunnat vara värre. Jag har, på sistone, börjat upptäcka att långa resor inte gör mig så mycket. Jag tenderar att bli mer uttråkad under en tretimmarsresa än under 24a timmar I buss. Förutom att läsa och lyssna på musik spelar jag spel och snackar med kompisarna och äter mycket, det är också ett tidsfördriv. När vi stannar till är det skönt att gå av om än bara I fem minuter. Tågresan är väll egentligen bara en sån där grej man ska göra men det är klart, man hade kunnat göra hela sträckan på några månader och sett mer av Ryssland men det får bli en annan gång.

Sista dagen i Mongoliet

Jag har ridit kamel I en öken, I regnet, men innan jag berättar om det ska jag ta lite om det som hänt sen jag slutade skriva sist.

Till att börja med: jag och Johan gick ned I sprickan med vattenfallet på kvällen och kollade in det en sista gång. Vi upptäckte att den var mycket större än vi först hade trott och att det fanns ytterligare en flod nere på botten. Den floden var brun och smutsig och flöt ihop med den klara från vattenfallet och det vbar rätt snyggt att se sprickan sträcka sig bortåt. När vi sen kom tillbaks till lägret slappade vi ett tag tills det plötsligt började hända en massa runt omkring. Det hela slutade med att vi hjälpte till att resa en Ger. Det var väldigt intressant att göra.

Sprickan och den andra floden

De två floderna flyter ihop

Jag hjälper till att resa en ger

Dagen därpå packade vi ihop och åkte I ett par timmar till Mongol sanddune, en slags öken. Efter att vi inkvarterat oss vandrade jag och KJ runt ett tag och spanande in stället. Jag försökte insupa lite ökenkänsla men det var en aning för nära till grässlätter för det. Däremot var det kul som fasen att åka på fötterna ner för sanddynorna och rulla runt. När vi tröttnat på det vandrade vi tillbaks mot lägret men kom inte långt innan det började regna. Vad var detta för en skitöken där det regnar? Hursom, tillbaks till geren och få på oss ordentliga regnkläder, det hade blivit vår tur för kamelridning. Även om det inte var mer än en timme var det kul.

Här följer en bildserie som visar hur jag rullar ned för en sanddyna

Karl-Johan rider kamel

Kamelridningen var egentligen det sista på vår trip, efter det var det egentligen bara slappa I geren, sova och åka hem. Bortsett från ett par punkteringar på vägen hem bvar det inte mycket att notera. Nu sitter jag på ett kafe I Ulaanbaator och skriver. Imorn sätter jga mig på tåget till ryssland.