Sita inlägget

Jag sitter i skrivande stund på flygplatsen i Taipei och kommer väldigt snart lämna Taiwan, kanske för alltid. Därmed är det dags att lägga ned den här bloggen om Taiwan och låta det bli en mer allmän blogg. Så nästa inläågg blir förmodligen från Shanghai och min väg hem till sverige med tåget.

Det sista jag vill säga är, mitt år i Taiwan har varit en mycket speciell upplevelse och det är med mycket vemod som jag åker härifrån. Jag tycker verkligen att alla ska testa på att flytta utomlands ett år eller så, det behöver inte vara till Taiwan men det är ett bra land. 

To all my friends in taiwan, I loved my year here, i will miss you all. Goodbye.

Slutet är nära

Jag har inte skrivit på ett bra tag för att jag kännt att jag inte riktigt haft tid. Egentligen har det väll inte hänt något särskilt på sistone heller så jag har väll inte haft någon jätteanledning att skriva. Däremot börjar min vistelse i Taiwan närma sig slutet. Alla mina tentor och inlämningar är klara nu och mitt skolår är slut och nu är det bara det sista innan hemresan kvar. Jag har skickat närmare 30 kilo grejer till sverige per post, fyllt i formulär för att lämna skolan och avslutat mitt bankonto. Men främst har jag planerat min hemresa. Hur svårt kan det vara, bara köpa flygbiljett kan man ju tycka men icke!

Jag och de flesta från Chalmerskontoret med mig tänker nämligen ta landvägen hem. Vi flyger till Kina och därifrån tar vi transmongoliska järnvägen (en avstickare från transsibiriska) till moskva och sen därifrån vidare hem. Detta har krävt en hel massa arbete, det ska fixas biljetter både till tåg och till flyget till Kina, visum till tre länder - varav Ryssland är extra bökigt - bostad osv. osv. I detta nu är jag i ett stadium där nästan allt är fixat både för att lämna landet och för hemresan och det känns skönt att ha det gjort. Samtidigt börjar det kännas allt mer vemodigt att lämna allteftersom stressen släpper och man får plats i hjärnan med mindre praktiskt riktade tankar. 

Så vad kan jag säga om mitt år i Taiwan (jag kommer fakiskt ka precis ett år på dagen efter att jag kom)? Jag tror inte jag kan sammanfatta det, det är så stort så mycket och en sån speciell upplevelse att man inte kan trycka ner det på några paragrafer utan att det känns urvattnat. Jag tror att det enklaste är att låta den här bloggen tala för sig själv -att låta dessa sidor vara sin egen sammanfattning.

sista hembesöksdagen

Som ni kanske märkt har jag glömt skriva om sista dagen av mitt hembesök. Jag har återigen haft massor att göra i skolan så uppdatering kommer nu istället.

När vi vaknat blev vi upphämtade av Yinis "farbror" som tog oss till en liten marknad i närheten och bjöd oss på kopiösa mängder friterade ostron. Vad är det med Taiwaneser och att bjuda på mat egentligen? Efter frukost vill Yinis mor bjuda på frukt men vi var så mätta att vi fick tacka nej. Sen kom kais farbror och hämtade oss och körde oss till jordbävningsmuseet. Museet är en dokumentation av det stora jordskredet som förstörde stora delar av området 1997 och ligger beläget där det fanns en skola innan skalvet. Det var helt klart häftigt att se och det finns något vackert i förtörelsen men det var lite väl uppstyrt för min smak. Om man råkar vara i Taiwan och redan har sett alla vanliga turistmål är detta helt klart en intresssant grej att se. Kan väll inte förklara så mycket mer - bilderna talar för sig själv.

Skolans gamla löparbana har vikts

Raserade klassrum - tur att jordbävningen var på natten

Förödelsen är otrolig

Skolotoaleten drabbades hårt

Det var tak, stöd och utsiktsplatformar uppbyggda
runt omkring de raserade byggnaderna.

Efter museet tog farbrorn oss till närtmaste stad och vi tacked snällt för skjutsen och hoppade sen på en buss till Hsinchu. Jag måste säga att helgen mestadels har gått ut på att äta, och att det har kännts ganska obekvämt ibland men ändå en kul grej.

Mer hembesök

På lördag vaknade vi och åt en alldeles för stor och alldeles för taiwanesisk frukost - ris och friterade grönsaker funkar helt enkelt inte på morgonen. Återigen kända jag mig obekväm som inte ville skämma ut familjen genom att inte äta upp så jag tvingade i mig det mesta men blev helt stoppmätt en bit in. Efter frukost hämtade vi upp ena kusinen och åkte till bergen för en liten promenad. Kusinen som är av modell större pallade inte riktigt bergsprommenadre i taiwanesisik hetta så det blev en kort liten tur. Ett plus var (enligt fruktälskaren Anders) att vi i alla fall fick se ett annansfält och plocka färska lichi från trädet. Självklart skulle vi också bjudas på lunch och jag åt, men jag förde inte mycket till konversation, det kändes för pinsamt att Kais Familj hela tiden skulle vara så snälla och bjuda oss och samtidt sådär lite jobbigt klängiga - man hade ju velat utforska lite mer på egen hand.

Bonusbild: den skumma dörren på andra våningen i Kais
hus som leder ut i en nästan obefintlig gränd.

Efter lunch packde vi ihop våra grejer, tackade Kais familj ordentligt och gav oss iväg för att Hälsa på Yini och hennes familj. På vägen stannade vi i Dou Liu som del i förra veckans projekt om veckodagar och knäppte lite kort - i övrigt var det inte mycket till stad. Vi hoppade även av en kort sväng vid nordöstra asiens längsta bro över Taiwans längsta flod. Den var mäktig! Jag har på senaste tiden börjat gilla långa grejer tunnlar, gångar med mera och denna var riktigt fin, se till att klicka på bilderna så ni får uppleva känslan i fullstorlek. 

Kolla förra veckans post om veckodagar för mer info om Douliu

Mäktig bro, nästan hur lång som helst.

Hemma hos Yini bjöd henns far på te på ett, mannen i huset bjuder gästerna - ritualmässigt sätt. Återigen hamnade man i rampljuset på ett lite obekvämt sätt men vi det här laget hade jag vant mig hyfsat. Kort därefter blev det mat, lika mycket som hos kais, men bra mycket godare och inte alls så pinsamt. Däremot var Yinis "farbror" (pappans kompis) där och han ställde alldeles för mycket konstiga frågor. Vad som också var märkligt  var att Mamman, borderna och broderns familj saknades vid bordet men man kan ju inte få allt.

Efter middagen följde en cykeltur med farbror som guide. Ganska trevligt men jag kan inte påså att jag minns några platser han pekade ut. Turen slutade som av en "slump" hemma hos farbro och hans fru bjöd på massiva mängder frukt (vid det här laget har jag börjat misstänka att folket i centrala Taiwan brukar äta utlänningar och just nu håller på att föda upp mig och Johan). Jag kände mig förvånansvärt avslappnad denna gång, kanske för att vi fick dra samma grejer om Sverige som kvällen innan. Till slut tog frukten slut och vi åkte hem till Yini och slappnade av i vårat betyligt större och inte alls lika rosa rum. dessutom dök Yinis brorson upp och som alla andra barn älskade han att leka med mig - hur det kommer sig kan man ju undra men vi tar det någon annan gång. Att sedan dela säng med både kai och Johan (stoor säng) blev en orgie i grabbig humor och råa skämt - härligt abvslappnande.

Hembesök

Förra torsdagen var det som ni nu vet dragon boat festival (ledsen att jag inte uppdaterat förrens nu men jag har mycket att göra de senaste dagarna). Eftersom det är en av de stora högtiderna för Taiwaneser så åker de flesta, inklusive mina vänner kai och Yini hem till sina föräldrar under dragon boat festrival, så även denna gång. Skillnaden i år - de hade två västerländska kompisar med sig hem. På fredag morgon satte jag, kai, Yini och johan på tåget till chunghua county där de båda bor. Första stoppet på vägen blev Yinis brors resturang. Han bjöd oss på en helt fantastisk lunch i italiensk stil, hur mycket mat som helst och helt otroligt gott. Sen åkte vi hem till kais farmor (hans far flyttade tydligen hem till mamma några år sedan, föräldrarna är skilda), det var där vi skulle bo för natten. 

vi bodde i detta väldigt, väldigt rosa rum

Efter att ha visats runt i huset skjutsade Kais farsa oss till kais kusiner. Kai pratar ganska ofta om hans kusiner och de är några av hans bästa kompisar. vi satt och snackade med den ena kusinen (det råder någon form av kallt krig mellan de båda så de umgås oftast med kai en åt gången) ett tag, men eftersom hon inte kunde engelska blev det lite svårt att kallprata på ett naturligt sätt. För att inte lägge hela eftermiddagen på att sitta i en soffa gick vi ut på promenad och kollade runt lite, ganska fint, men inte så himla kul. 

Vi sitter och snackar i soffan

ett fint risfält

Yini tyckte det var kul att dekorera mitt skägg

Efter pormenade blev det middag, såklart var det massor av mat och många olika rätter. tyvärr var det inte särskilt gott och jag var inte så hungrig efter den stora lunchen men jag åt av allt för att vara artig. Det var en aning obekvämt men till efterrätten började familjen ställa mer frågor om oss och framförallt sverige och jag kunde glatt besvara frågor och äta av den goda frukten, mycket bättre.  På kvällen åkte vi tillbaks till farmor och jag trodde de skulle lämna mig Johan och kai ensamma sådär som man brukar göra i sverige (Yini åkte hem till sin familj istället). Men icke, hela familjen lyckades engagera sig i att fixa fram glas för mig och johan att dricka vatten ur och jag kände mig sjukt obkväm. Jag visste inte vad jag kunde göra mer än att stå där och se på, nicka och le och liksom vara sådär artig att jag inte kunde vara mig själv - man ville ju inte skrämma livet ur farmor som förmodligen knappt sett en vit man i hela sitt liv.