Idag var det dags för det verkliga äventyret, Alishan! Det mesta jag och Knät gjort hittils har jag varit med om förut men detta var nytt även för mig. Så med lite info Kai hittat på nätet och mina begrännsade kinesiskakunskaper begav vi oss iväg till Chiayi. Väl där tog vi Alishan forrest train, ett smalt litet puttetåg med ett tämligen omodernt lok i bakändand - istället för att dra knuffar loket vagnarna upp för berget.
Förviss finns det bussar som är både billigare och snabbare än tåget, men vi valde det för att det i sig är en turistattraktion. Det passerar fyrtioelva tunnlar, filifjonkon broar och åker genom tropisk, subtropisk och tempererad skog. så där satt vi och skumpade fram och kollade på skogen och magnifika vyer. Och visst är det spännande att se hur vegetationen förändras från höga, smala palmer till vanliga träd blandat med bambu och till sist massiva furor och cedrar. Och visst är det intressant att notera hur temperaturen förändras i takt med vegetationen - eller kankse tvärt om - men fyra och en halv timme som det tar tåget att nå toppen är lite väl långt. Då är det kanske tur att tåget vagger rytmiskt så att man vaggas till sömns.
Det lilla loket som ska knuffa oss uppåt.
Nere i dalen är det varmt och soligt och fullt med palmer.
Spåret hade rasat på ett ställe så vi fick gå en liten bit och ta ett annat tåg.
Det är lite svårt att fånga färden i tåget men här är åtminstone två vyer, inte så pjåkigt va?
Höga furor, eller vad det nu kan vara för trädslag men det känns nordligt i alla fall.
När vi kliver av på perrongen är det kyligt i luften, disigt och det har börjat skymma. Eftersom grejen att göra här uppe, bortsett från tåget, är att se soluppgången så blir det en tidigt kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar