På lördag vaknade vi och åt en alldeles för stor och alldeles för taiwanesisk frukost - ris och friterade grönsaker funkar helt enkelt inte på morgonen. Återigen kända jag mig obekväm som inte ville skämma ut familjen genom att inte äta upp så jag tvingade i mig det mesta men blev helt stoppmätt en bit in. Efter frukost hämtade vi upp ena kusinen och åkte till bergen för en liten promenad. Kusinen som är av modell större pallade inte riktigt bergsprommenadre i taiwanesisik hetta så det blev en kort liten tur. Ett plus var (enligt fruktälskaren Anders) att vi i alla fall fick se ett annansfält och plocka färska lichi från trädet. Självklart skulle vi också bjudas på lunch och jag åt, men jag förde inte mycket till konversation, det kändes för pinsamt att Kais Familj hela tiden skulle vara så snälla och bjuda oss och samtidt sådär lite jobbigt klängiga - man hade ju velat utforska lite mer på egen hand.
Bonusbild: den skumma dörren på andra våningen i Kais
hus som leder ut i en nästan obefintlig gränd.
Efter lunch packde vi ihop våra grejer, tackade Kais familj ordentligt och gav oss iväg för att Hälsa på Yini och hennes familj. På vägen stannade vi i Dou Liu som del i förra veckans projekt om veckodagar och knäppte lite kort - i övrigt var det inte mycket till stad. Vi hoppade även av en kort sväng vid nordöstra asiens längsta bro över Taiwans längsta flod. Den var mäktig! Jag har på senaste tiden börjat gilla långa grejer tunnlar, gångar med mera och denna var riktigt fin, se till att klicka på bilderna så ni får uppleva känslan i fullstorlek.
Kolla förra veckans post om veckodagar för mer info om Douliu
Mäktig bro, nästan hur lång som helst.
Hemma hos Yini bjöd henns far på te på ett, mannen i huset bjuder gästerna - ritualmässigt sätt. Återigen hamnade man i rampljuset på ett lite obekvämt sätt men vi det här laget hade jag vant mig hyfsat. Kort därefter blev det mat, lika mycket som hos kais, men bra mycket godare och inte alls så pinsamt. Däremot var Yinis "farbror" (pappans kompis) där och han ställde alldeles för mycket konstiga frågor. Vad som också var märkligt var att Mamman, borderna och broderns familj saknades vid bordet men man kan ju inte få allt.
Efter middagen följde en cykeltur med farbror som guide. Ganska trevligt men jag kan inte påså att jag minns några platser han pekade ut. Turen slutade som av en "slump" hemma hos farbro och hans fru bjöd på massiva mängder frukt (vid det här laget har jag börjat misstänka att folket i centrala Taiwan brukar äta utlänningar och just nu håller på att föda upp mig och Johan). Jag kände mig förvånansvärt avslappnad denna gång, kanske för att vi fick dra samma grejer om Sverige som kvällen innan. Till slut tog frukten slut och vi åkte hem till Yini och slappnade av i vårat betyligt större och inte alls lika rosa rum. dessutom dök Yinis brorson upp och som alla andra barn älskade han att leka med mig - hur det kommer sig kan man ju undra men vi tar det någon annan gång. Att sedan dela säng med både kai och Johan (stoor säng) blev en orgie i grabbig humor och råa skämt - härligt abvslappnande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar