Teambuilding

De flesta Chalmerister som åker till Taiwan brukar samlas någon gång på våren och börja planera för vad dom ska syssla med här och lära känna varandra. På grund av olika omständigheter blev det inte så detta år så Jörgen (rådgivare åt rektor och ansvarig för asienkontoret) förslog att vi skulle ta oss till någon strand eller dylikt för lite teambuilding. sagt och gjort, efter att min lektion slutat på fredagen tog vi vårt pick och pack och hoppa på en shuttle bus till zhubei. därifrån tog vi ett snabbtåg till Kaohsiung och bytte sen till buss som tog oss på ringlande småvägar med många stopp till resans mål, Kenting.

kenting är inte bara "någon strand" utan "The Beach" som man skulle säga på engeska. Ska man leva strandliv i Taiwan är det Kenting som gäller. Det var rätt sent när vi kom fram så så värst mycket strandliv blev det inte den dagen men bad blev det ändå, i betydligt varmare vatten än havet. Ett dopp i varma källor gör gott för både kropp och själ. Dessutom verkar ju bastubad eller dylikt vara en ganska vanlig aktivitet när man bygger lag hemma i sverige (eller är det något jag inbillat mig?) så vi kände att det var bra att börja där. Tyvärr kom vi tillbaks till staden lite för sent för att äta där vi tänkt oss men hittade till slut en trevlig resturang där vi spenderade resten av kvällen.

Frammåt 11-tiden på morgonen rullade vi ur vår sängar på hotelet (som för övrigt bedrev surfshop på gatuplan) och letad reda på lite frukost. Mätta och glada vandrade vi sedan ner till närmaste strand för sol, bad och avslappning. Eftersom Chalmers stod för fiolerna - att bli samansvettsade som grupp är tydligen en giltig anledning att spendera kontorets pengar, åtminstone om Jörgen rekommenderar att vi gör en sån resa - passade vi på att köra lite latemans vattenskidor, att sitta på en stor, i brist på bättre ord, korv med bröd i gummi och dras i hög fart efter en båt. Visst har jag gjort roligare saker i mitt liv men det var kul ändå, särskilt när jag lyckades hålla mig kvar längst tillsammans med Johan i en kurva, tyvärr ådrog några av oss mindre skador men lite spill får man räkna med. 

Sjön suger som det så vackert heter, så frammåt fyra klädde vi på oss igen och vandrade in till stan och käkade tex-mex till lunch, något som var helt underbart gott efter tre månader på mestadels kinamat och en och annan pizza. Efter vår andra större nmåltid under resan började vi märka att vi blivit mer sammanfogade än förut men lite mer kunde behövas. Nu var det dags för Go-kart. För ynka 100 dollar (ca 20 SEK) per person fick vi åka 20 varv på en av många små go-kart banor strax utanför staden. Till att börja med försökte man köra som man borde, tills man upptäckte att dessa små bilar verkligen var gjorda för att man ska kunna köra som en dåre utan att glida av vägen. Jag började köra lite mer aggresivt men blev trotts det snart omkörd några gånger och då började adrenalinet pumpa ordentligt - här var det plattan i mattan på rakorna och däcktjut i kurvorna som gällde. 

Korvbåtar och Go-kart i all ära men man måste inte åka fort för att bygga lag. På sedvanligt Taiwanesiskt vis har även kenting en nattmarknad varje natt och vi kunde ju inte åka så här långt utan att utforska den. Vi delade upp oss i några mindre grupper och strosade runt och tittade i några timmar tills hungern tog över och vi lyckades samla ihop oss för en måltid på en Thailändsk resturang. Återigen var det vår kassör Jesper som stod för notan så det var bara att välja och vraka bland allt det goda på menyn.

Att mätta Chalmerister är glada Chalmerister är en gammal sanning men man kan alltid bli gladare av t.ex. lite närkontakt och kramar och inget sätt är väll bättre för att få till det än lekar? Vi tog helt enkelt en kväll inne på hotelrummet med lite lekar av olika slag, inte superkul men helt klart ett bra sättatt lära känna (fysiskt) varandra.

Allt som allt har det varit en lyckad helg, vi har blivit ett team på riktigt känns det som och vi har lärt känna varandra bättre. Som exempel vet jag nu att Jesper är fascinerad av rastafarikultur, Maria är rädd för flygande fåglar, att Anna har seglat på stilla havet och Johan har varit med på bild i Guinness rekordbok. Jag kan även peka ut att Martina har läst bibeln från pärm till präm och att Karl-Johan gått till dagis utan byxor en gång.