1 månad

Idag var det precis en månad sedan jag vaknade första morgonen här i Taiwan efter en natts sömn utan madrass. Kännslan av att allt är nytt, fräscht och spännande har avtagit en hel del även om man fortfarande kan upptäcka nya konstiga saker runt hörnet. Kännslan av att det konstant är för varmt och svettigt har, turligt nog, avtagit även den. Jag har till och med använt långbyxor ett par gånger. 

Kinesiskan känns tyvärr allt svårare, det kan dock beror på ett par lite väl sena kvällar och för lite pluggande sen midterm exam. Dock kan jag fortfarande hänga med i vad läraren säger, mitt eget utal är det dock värre med. Försökte säga till en kompis att jag tycker om att äta annanas, det blev "jag tycker om att rida [som man rider en cykel] annanas". Kan ju trösta mig med att killen som skrivit min guidbok ville säga "you are excessive in your praise" men råkade säga "fruit jam!", och då hade han ändå läst kinesiska i flera år.

Sommarkursen är snart slut och tyvärr går det inga fler kurser under sommaren såvida jag inte vill börja om från början igen. Förmodligen tar jag istället lite semester och övar lite på egen hand. 

Skrev för ett litet tag sen om att jag var på väg att flytta in hos en kille. En väldigt trevlig Kanadensiska kille vid namn Patric för övrigt. Det visade sig att jag skulle behöva dela badrum med hans kvinnliga lägenhetskompis och tyvärr ville inte hon dela lägenhet med en kille. Så nu ska jag snart nog sätta igång och jaga lägenhet åt mig själv på riktigt.

Och till sist, eftersom någon undrade; jag kommer inte åka till Beijing under OS. Jag är inte tillräckligt intresserad av sport för att stå ut med den stora mängd idrottsturister som jag befarar kommer inta staden. Då tar jag mycket hellre en tur till fastlandet (även om Taiwaneserna ser sig som en oberoende stat måste man använda sig av prefixet "mainland" när man pratar om Kina) när OS hysterin har dött ned något så jag får uppleva kina i normaltillståndet.

mer tyfon och annat smått och gott

"Tai feng lai le" - Tyfonen har kommit, som man säger här nere. Dock är det - precis som sist - en ganska svag tyfon, åverkan hittils är väll mest att vi hade blivit dränkta på väg hem från bion om det inte vore för seven-11s regnponcho. Dock tog jag ett lite väl oförsiktigt skutt över en vattenpöl, halkade till och tjongade huvudet i en metallstång. Det gjorde rejält ont och blödde lite men inga hjärnskakningar.

Filmen vi såg heter - av någonb outgrundlig anledning - Wanted jag vill påstå att det är en nya motsvarigheten till The Matrix. Wanted handlar nämligen den också om folk som har speciella förmågor som slåss och skjuter en massa, för att inte tala om att specialeffekterna är spektakulära, nästan på samma sätt som specialeffekterna i The Matrix när den kom ut.

Borde kanske skirva några rader om karaoke också. I torsdags kväll gick vi ut för att fira att våra midterm exam var över, och bara för att testa gick vi till en karaokebar. Precis som i Japan är karaoke ett populärt sätt att roa sig, och precis som i Japan sjunger man karaoke i ett privat litet rum dit man kan beställa både mat och dryck. Eftersom datorn för låtval var helt på kinesiska och ganska mäckig var det inte helt leta att få den att spela rätt låtar, men annars var det en trevlig upplevelse.

Till sist vill jag bara påpeka att Taiwaneserna är geniala, de har uppfunnit pommes pucken. Jag blev serverad denna magnifika skapelse några dagar sedan när vi åt på en resturang som serverade en taiwanesisk variant på västerländsk mat. I princip är en pommes puck en bunt pommes frittes - låt säga en liten påse a la McD - som liksom pressats ihop till en puck. Idéen är verkligen brilkliant! Några skulle säkert påstå att det helt enkelt är en potatisbulle, men jag hävdar bestämmt att det är fel. Potatisbullar äter man med lingonsylt, men tanken på att stoppa lingonsylt (eller någon annan sylt för den delen) på en pommes puck skulle aldrig falla mig in. Tack Taiwan för denna fantasiska maträtt.

slutet närmar sig.

Vår kinesiskakurs är snart över, och vi har kommit upp i tempo nu. Den senaste veckan har jag pluggat en hel del inför vår midterm exam som var idag. Det gick förvånansvärt bra, allt förutom att höra skillnad på olika toner. Känns som om jag har börjat bli bra på kinesiska då jag till och med vågade mig på att köpslå med gubben i cykelaffären med hjälp av mina ringa kunskaper. Har dock läst lite i min guidbok och hittat att tokstollarna har hela 4 sätt att romanisera kinesiska, så en extra dimension av svårhet har liksom tillkommmit. Staden som jag bor i Heter enligt skyltarna Hsinchu, men enligt vår lärare Xinzhu. Ytterligare andra skulle skriva det som Syinju eller Shyinjyu. Riktigt vilken variant som gäller här är inte så tydligt men oftas någon av de två första.

Några fler småsaker: detta är ett land där det märkligt nog är hyfsat rent och snyggt äverallt. Ni kanske frågar er varför jag tycker att detta är märkligt men detta beror på den genomgående bristen på papperskorgar. Det finns inga papperskorgar på gatorna, inte ens vid busshållplatser. Inga papperskorgar vid de många caféer och små serveringar som finns och inga på bussar och tåg heller. Trotts detta är det alltså rent och snyggt.

Rent allmänt är det ganska tillrättat här, på Taipeis tunnelbana står folk i inrutade led för att stiga på tågen, lika så på busshållplatser. Det enda som inte är rent och prydligt är husen. Ett fåtal är moderna och fina men de allra flesta ser ut att vara byggd på 60- eller 70-talet och fått stå och förfalla sen dess. Många hus är tämligen smutsiga på utsidan och en allmän kyffighet råder på många håll.

för övrigt har jag snackat lite med en kille på kinesiskakursen och det ser ut som om han har ett rum över i sin lägenhet. Kan hända flyttar jag dit så småningom.

mat

Det finns en maträtt här som uppnåt något av en legendarisk status bland oss här, Stinky Toufu. den säljs från små resturanger och stånd längs gatan och när man går förbi där luktar det bajs. Och då menar jag inte som en metafor, det luktar bokstavligt talat som om man sätter näsan 1 dm från en färsk korv. Och nu har jag haft äran att smaka denna legend. På talriken luktar det inte alls så illa som när det tillverkas och smaken är bra, lagom krispigt med smak av vitlök och soja. 

Har precis varit och ätit och trotts att det är ganska milt ute svettas jag. Måste återigen fördömma mig själv för att jag glömt bort att kineserna per defenition tolkar nudlar som soppa. Soppa är nämligen varmt och svettframkallande. Attans marulkar.

smått och gott

Senaste tiden har inte hänt så värst mycket men jag kan berätta en och annan intressant grej.

I måndags var vi på culture activety och fick lära oss lite om kinesisk dockteater, vilket var spännande. Man kan ju tror att det skulle vara väldigt traditionellt men icke! Numer använder man dockor till diverse tv-serier som allt som oftast går ut på att folk slåss en hel massa, rikligt kryddade med datorgjorda specialeffekter. Till råga på allt har de dessutom kortspel av samma typ som Magic eller Pokemon med dessa dockor på.

På Seven-11 och andra liknande butiker är de väldigt noga med att ge oss kvitton, eftersom jag inte har den minsta nytta av kvitton på kinesiska brukar jag slänga dom, men har nu upptäckt att det finns lådor av typ röda korset insamlingsabössor där folk lägger kvitton och man kan ju undra hur detta går ihop, kvitton mättar inga fattiga barn. Det har visat sig att alla kvitton ingår i en slags lotteri som ordnas av staten för att folk ska be om kvitto i affären - det är närmligen enbqart då som butiken betalar skatt.

Det är fullt med lösa hundar mest överallt, särkilt på campus, men många av dem har halsband eftersom elverna på skolan gillar att sätta halsband på dem. De är för övrigt inte särskilt störande, och blir aldrig aggresiva, de bara finns där.

Det skulle vara fullt möjligt att leva hela sitt liv på Family mart, Seven-11 eller annan liknande kedja, da har allt man kan tänkas behöva i när det gäller hygienartiklar, tidninagr, filmer, snacks dricka och till och med varm mat av olika slag, man bara lämnar fram sin portion och får den uppvärmd. För övrigt har jag testat allt möjligt här på den lokala Family-mart och har inte ens provat en bråkdel av allt de har att erbjuda. Det är lika spännande varje gång man äter något.

Hemma i Sverige har vi två sorters iste, lipton lemon och lipton peach, ganska trist. Taiwaneserna däremot kan sitt iste. Det finns både sötat och osötat, i alla möjliga smaker från en hel upsjö olika butiker och caféer. När jag kommer hem härifrån kommer jag antingen vara helt frälst eller trött på det.

Vi som är här har alla fått kinesiska namn som allt som oftast är en kinesisk anpassning av våra svenska. För er som har kinesiska  tecken inlagda i datorn är mitt 韋安德, vilket, i brist på vettigare romanisering, uttalas Wei Ande (I kina kommer efternamnet först).  Ande känns ju ganska vettigt men att de fick Twetman till Wei förstår jag inte riktigt. Ande är tydligen ett bra kinesiskt namn då det betyder "preserve virtue" och Kineserna vill ha namn som betyder bra saker. Vår lärare heter t.ex. "morningsun wisdome". 

Slutligen har jag lagt upp lite bilder från helgen: http://flickr.com/photos/28786620@N08/sets/72157606311547187/

Tyfoner och varma bad.

Våra planer för helgen var att åka med Alishan forrest railway, en tydligen mycket fin tågresa i bergen. Tyvärr hade vi inte något boende på torsdagkvällen så när jag vaknade på fredag till det värsta spöregn jag sett, orskat av en tyfon, så kändes det inte riktigt säkert att åka iväg på äventyr. Vi tog istället en filmkväll på fredagen och på lördag hoppad vi in i en taxi och for upp i bergen en liten bit österut för ett bad i de vama källorna. 

Det var väldigt skänt att sitta i det nära fyrtiogradiga vattnet och slappna av och titta ut över vbergen och floden precis intill. Då och då klev man över i den "kalla" (25 grader) poolen för att svalka sig lite. Eftersom dn kalla och en varm poolen var precis bredvid varandra passade jag på att lägga mig på muren emellan dem, med ena armen och benet i den ena och andra armen och benet i den andra. Att vara sådär hälften kall, hälften varm var en mycket märklig men behaglig känsla. 

Efter att taxin skjutsat oss in till stan igen mötte vi upp med en Taiwanesisk tjej och gick och käkade japansk barbeque vilket var riktigt gott. Kvällen fortsatte på en bar och sen gick vi - tack och lov - inte och fylletatuerade oss, utan och fyllefriserade oss på andra sidan gatan från tatueringsstället.

Mer bilder

Blogger gillar inta man lägger upp fler än 5 bilder per inlägg samt att det är krångligt som fan att göra så jag lade upp ett helt gäng på flickr, ni finner dem här:

http://www.flickr.com/photos/28786620@N08/sets/72157606239264435/

För rätt ordning, börja bakifrån.

Mycket nöje

//Anders

Äntligen bilder

Har äntligen fått daorn att funka på internet så här kommer lite bilder för er som har längtat.

                                                                   Jag på flygplanet

                                       Bankock flygplats, kunde inte låta bli  att fota den skylten
                                                          Mitt kyffiga rum

                                   City hall hittades under mina första utforskningar av stan

Eastern Gate - gammla stadsporten i Hsinchu, ett historiskt minnemärke. 

Blogger vill inte riktigt göra som jag  med bilder så det blir lite konstigt. Återkommer med fler lite senare.

On Chinese

Learning Chinese is hard. Like any normal language there is grammar and vocabulary, but unlike normal languages, there are also the Chinese characters, which include stroke order. But all that is actually rather simple, the hard part is the pronunciation. Firstly most words are poorly romanised which mares that it is hard to pronounce, but the really hard thing is the tone. The meaning of a word changes depending on how you say it so that a word can have up to 5 different meanings.

Despite all this I find that it is going quit well. So far I have managed to order noodles, buy beer and understand the price. Not to mention that I can even read some characters. With some more practice,l think l can do this, and it is interesting enough for me to keep Studying. I must admit it has been a long time Since I enjoyed school this much.

Just to let you know, all this has been written with the nifty little pen for my new computer, that allows me to write on the screen as on paper. Please note that l now own a computer, so pictures will arrive shortly.

Surfs up!

Time is moving fast now and I donät realy write as often as before but there is no need to. I have gone into a daily routine and only write about the special events.

As i formulate these words i am sitting in a surfshack close to the beach on Taiwans north east coast. i am looking out over the dark sea, the big turtle shaped island and the lights from the fishing boats. Except from the sunburn, everything is good.

Me and Kristina started this little adventure right after class on friday. By train we got to this little surf shop in the small town of Dasi. By complete coincidence there was a festival nearby this very weekend so we spent the evening listening to music and drinking beer at Ho hai yan rock festival down on the beach.

After a night in a bed at the surf shop we awoke to a lack of breakfast. This problem was quickly solved by a nice lady and instant noodles. The day was spent in the water surfing. The waves were small but for a beginner like me, this was OK because it made it easier to cathc them. For a while i just sat on my board looking out over the the lush green mountains that almost go down to the water, with the turquise sea and big forrest clad rock, called turtle island, behind me. I contemplated how lucky i am to be on a tropical island with real tropical fruit, cheap high-tech computers and, you can surf.

I got a bunch of good runs before going back to the shack and me and Kristina ate dinner at the fish market down in the harbour. I have never had such good swuid or shrimp before. When we came back from dinner so9me people lit up a barbeque and I ended up drinking beer and chatting with some nice people until late.

........

Despite a vicious sunburn and little sores from the boards rough surface i sent the whole sunday surfing. Admittedly it was a bit painful with the salt in the sores but it was worth it. When you catch a good wave there is no pain, only joy. When I came out of the water though, there was pain, I felt like I was no longer human - I was Sunburn. Me and kristina hopped on a train to the beautiful city Keelung where we spent a few hours exploring the nightmarket. We ended the evening with Kristina going to Taipei and me heading home to Hsinchu.

Jungelfloder och nattmarknader

I helgen var vi på vårt första äventyr, eller så gott som allt här är ett äventyr, men detta var vårt första riktiga. Efter lektionen på fredagen ringde kristina - hon som äger den enda guidboken - och bokade rum åt oss som inte var med i planerna från början medan vi packade ihop lite grejor. Vi tog bussen in till stan och därifrån tåget in till Taipei där vi bytte till en buss upp i bergen. Då det var en lite längren sträcka räknade vi med att det skulle vara någon form av långfärdsbuss, men icke! Det var en vanlig stadsbuss, och full dessutom så jag fick stå i 45 min när vi ringlade oss upp bland skogsklädda, dimhöljda berg.

Vi kom fram i en liten ort kallad Pinglinsom liggeruppflugen bland bergstoppar och teodlingar. Efter en intressant måltid bestående av bambuskott i majonäs (tror vi det var), fruktansvärt goda friterade teblad och orchidevårrullar blev vi upphämtade av en kille vid namn King Kong. Han körde oss till en liten camp som skulle vara vår utgångspunkt för våra äventyr i trakten. Eftersom Karin fyllde år köpte vi ett par öl och satt hela kvällen och spelade kort och hade trevligt. Frammåt kvällskanten gick vi ned till den lilla floden och tog ett bad i nästan fullkomligt kolmörker.

Dagen därpå var jag uppe tidigt och tog et morgondopp innan de andra vaknade. Tyvärr visade det sig att den forsränning vi planerat inte kunde bli av eftersom vattennivån var för låg. Några av oss valde då att ta det lugnt medan jag, Kristina och Lill-Hampus (den yngre av två) tog oss in till Pinglin och hyrde ett par cyklar. Vi cyklade en liten bit i det fina landkspet under gassande sol tills vi hittade en lite gångstig ut i jungeln som vi valde att följa. När stigen tog slut vandrade vi ned till floden och - i brist på badkläder, de hade vi lämnat vid cykeluthyrningen - badade näck med hopp om att inen skull komma och upptäcka oss. Det var helt otroligt härligt att ta en simtur här mitt i jungeln.

Väl tillbaks i Pinglin tog vi en kort tur på temuseet. Folk snöar in sig på allt möjligt, frimärken, kylsystem i datorer och tydligen också te. Det var, kanske inte intressant, men fascinerande att se. När alla var klara på temuseet begav vi oss hemmåt, jag, Karl-Johan och Kristina valde dock att stanna i Taipei en natt. Kvällen ägnade vi åt att gå på en av Taipeis stora nattmarknader, först utforskade vi matområdet och hittade en del spännande saker att äta bl.a. kanderade jordgubbar och friterat bröd. Därefter gick vi till affärsdelen som var en enda lång gata med nattöppna butiker och små stånd. Vi lät oss sväljas upp av folkmassan som sakta rörde sig frammåt och hör och var tröngde vi oss ut för att kolla på kläder eller kitsch och krimskrams. Efter två timmar kändes det som om vi skulle dö på stället så vi hittade en flyktväg ut på en större gata och rörde oss samma sträcka åt andra hållet på 5 minuter.

På söndagen åt vi en mycket märklig frukost mest bestående av sojamjölk innan jag och Karl-Johan skilldes åt från Kristina. Vi två ägnade dagen åt at kolla på elektronik inne i Taipei, mest för att skaffa oss en uppfattning mer än för att köpa något. Medan vi utforskade ett varuhus i jakt på elektronik stöttet vi på några spännande saker. Vi tänkte ta hissen upp och rulltrappan ned, men när vi gjorde det kom vi först till en skola, och våningen efter det fanns ingen dörr, det var först ytterligare ett steg längre ned som varuhuset var. Vi hittade även en affär som sålde väldigt, väldigt, väldigt seriösa dockor som sammlar objekt och snubblade till slut in i en enorm porraffär. Det var verkligen skrämmande hur mycket porr det fanns, både med riktiga tjejer och tecknade och allt verkade vara inriktat mot ungdomar. Lagom till eftermiddagen åkte vi hem till Hsinchu, trötta men nöjda efter en härlig helg.

Någa dagar senare

Jag har halkat efter lite på att uppdatera den här bloggen men nu börjar jag komma ifatt.

Redan på natten efter dag väktes jag och in stormade två Svenska killar, Hampus och Johan. De försvan snart och gick och lade sig i TV rummet - som jag inte hade hittat - eftersom de inte hade några maadrasser de heller. Dagen därpå umgicks vi en hel del och lyckades till och med få nycklar till Chalmers kontor. Kontoret kan vara det bästa stället här på campus. Det är stort, svalt, och välutrustat med tre datorer vilket är anledningen till att jag numer kan skriva med å, ä och ö. Vi tog en tur ned till staden, men inte downtown utan ett område närmare campus och utforskade lite, åt på en mysig liten resturang och hittade motsvarigheten till ICA-Maxi. Frammåt eftermiddagen åkte vi tillbaks till kontoret och mötte upp med ytterliager en svensk kille, Karl-Johan. På kvällen tog vi gratisbussen ned till stan igen och käkade på en annan resturang - alltid ett äventyr med nya matställen.

Dagen därpå utforskade vi fyra downtown och på kvällen anlände två tjejer, Karin och Kristina. Idag har vi haft vår första lektion i mandarin - ett mycket klurigt men intressant språk. Jag tror dessutom jag listat ut de mysko "bing bang gong" ljuden, de verkar signalera rast av något slag. Precis nu fick jag uppleva ett annat märklit fenomen, de började spela klassisk musik, vilket jag tror ör för att medlea att bilioteket m där Chalmers kontor ligger - är på väg att stänga.

Dag 1

Första hela dagen i Taiwan. Idag är mycket bättre än igår, jag knatar ned till International Service Centre och får en madrass - lycka! Sen får jag en massa papper att fylla i för att fixa olika saker, allt känns bra förutom att det är ännu svettigare än igår. Till lunch käkar jag nudelsoppa som jg tilllagar tack vare något mycket smidigt som finns här och var på campus, vattenautomater som ersätter dricksvatten ur kranen och desutom kan ge kohett vatnne till t.ex. nudelsoppor, allt helt gratis. Till min soppa dricker jag någon form av kallt te, som smakar honung, med geléklumpar i - ni hörde rätt, te med geléklumpar, påminn mig så ska jag lägga upp ett foto.

Efter lunch sticker jag ut på äventyr. Något som jag upptäcker är att det, här och var t.ex. på balkonger, finns anordningar för att man ska kunna fira ned sig själv i nödsituationer. Något annat märkligt är att det då och då, ungefär en gång i timmen, låter ungefär "bing bang gong" över hela skolområdet, måste ta reda på vad det innebär.

När jag tar bussen ner till stan (som för övrigt kostar 15 NT, en siffra som stämmer rätt bra med priset i sverige bara det att en NT är värd ca 1/5 av en krona) sommnar jag så jag är lite osäker på var jag är när jag kliver av. det löser sig dock tack vare den karta jag fick på ISC (International Service centre) som är till på engelska till skillnad från den jag köpte igår.

Något jag lade märke till redan igår är trafiken, det saknas trottoarer och det är skootrar överallt. tänk dig att man tar enb stad stor som Göteborg och kapar bort alla trottoarer, sen ger man alla som åker kollektivt, går och cyklar varsin Eu-moped. där har du trafikläget i Hsinchu.

Egentligen saknas inte trottoarer, det är bara det att att de allt som oftast består av ett område på gatan inringat av en rosa-gul linje (ja rosa-gul är en färg). Dessutom är de belamrade med allt möjligt som små matstånd, affärer som ställer ut delar av sortimentet, elskåp, allmänt bråte och framförallt skootrar. De är verkligen överallt. Detta är inget som helst hinder för Taiwaneserna - dom åker ändå skooter så fort de ska någonstans.

När jag ska hem har jag missat något i systemet så bussen kör förbi mig. Detta är ju lite jobbigt, som man kan förstå och jag börjar känna mig ensam igen. Det är som om, så fort något inte går vägen längtar jag hem till ett land där saker och ting fungerr och då kommer ensamheten smygande. Jag märker också att när jag sitter här och skriver känns det bättre - det är som terrapi att skriva av sig lite. det kommer nog bli många dagboksanteckningar i framtiden.

Den första tiden...

...är svår. Det är varmt och svettigt, saker funkar inte som det ska och det är allmänt sunkigt.

Men mer om det sen, vi tar det från början. När jag landade på flygplatsen fick jag först stå en halv evighet i kö innan jag kom igenom passkontrollen och fick hämta ut min väska. Jag kommer ut och börjar leta efter en buss till staden jag ska till. en del skyltar är både på kineskiska och engelska medan andra, som de som säger vart bussen ska, bara är på kinesiska. Eftersom jag är trött och inte orkar leta efter en buss nappar jag på ett erbjudande om taxi. efter att ha försökt förklara vart jag ska säger killen "thousand eighty" dvs. dryg 200 spänn för sisådär 5 mil i taxi. Inte helt pjåkigt tycker jag. Jag upptäcke, när jag sätter mig i bilen, att det är någon form av privattaxi men vad gör det? Dock ringer gubben upp någon ich jag får förklara i hans mobil vart jag ska.

När vi kommer fram upptäcker vi att informationscentret och annat viktigt har stängt på söndagar - jävla skit också. Taxi chaffören haffar en student i ett försök att få hjälp - han vill inte släppa av mig sådär bara. Jag får envist försäkra att jag ska klara mig själv och får betala 1800 (det där 1080 var nog bara en felsägning) innan han ger sig av.

Studenten är snäll nog att hjälpa mig hitta någon på det stängda kontoret och de säger att de ska fixa ett rum åt mig och ber mig vänta. Medan jag sitter där kontemplerar jag hur - oavsett vad som finns hemma - mitt liv numer finns i de två väskorna franför mig. Gubben kommer tillbaks, kör mig till mitt dorm och och lämpar av mig till nästa gubbe som ger mig nycklar och visar mig rummet.

Jag käner mig rätt varm och svettig och mår lite kast efter resan - jobbigt.

rummet visar sig vara rätt kyffigt, det är möblerat med fyra stycken kombinerade garderob-skrivbord-bokhylla-ned-säng-ovanpå enheter och kalt och tomt i övrigt. Dessutom är det sunkigt med smuts på golvet, damm i hörnen, fläckar på väggarna och skit i duschen - helvete också!

Jag är dock för trött för att orka bry mig, tar en kall dusch och byter till fräscha kläder - mycket bättre. Nu upptäcker jag dock att jag inte har någon madrass - total missär. Vanligtvis hade allt detta inte varit några större problem om man bara hade kunnat snacka med någon om det, men nu kan jag inte det.
Jag - som oftast är lite av en ensamvarg - börjar känna mig ensam, jag tror det är insikten om att min familj och mina vänner är på andra sidan jorden och inte går att nå hursomhelst, i kombination med de dåliga förhållandena som gör det. Men jag har inte att vara deppig över sånt nu, det finns platser att utforska och jag har saker att fixa. Jag börjar med att köpa ett kort man ska ha till aircondition och ger mig sen ut för att hitta ett ställe där man kan köpa en madrass och kanske ett internetcafé så jag kan kontakta omvärlden.

Jag hittar en väg ned mot stan men det är långt och jag är på väg att ge upp när jag ser lite mer stadslik bebyggelse. Tyvärr är det ont madrassbutiker, det enda dom tycks sälja här är mat och skootrar. Till slut hittar jag dock ett internetcafé och skickar mejl till de andra svenskarna. Dessutom är Anna online och det känns bra att chatta med henne ett tag.

När jag kommer tillbaks upptäcker jag att kortet till ACn inte funkar så natten kommer bli både varm och hård - mer missär. Ensamheten börjar smyga sig på igen och jag känner det nu mer än någonsin.