Vi är uppe strax efter fem och sömndruckna ger vi oss ut i den kalla morgonluften och hittar den minibuss som ska ta oss på en soluppgångstur. Första anhalt blir ett enormt träd, det skulle säkert ta 30 pers att nå runt det.
STORT träd
I dagsljus är det tydligare hur stort det är.
Jag och knät får för oss att det är här vi ska se soluppgången men efter att de andra i vår grupp försvunnit listar vi ut att vi ska vidare och trar oss raskt tillbaks till minibussen. Vi stannar på två ställen för att se på vyn där himmlen målas gul och rosa mellan dimhöljda berg och kommer till sist upp till ett par stora träd som har stått livlösa sen en skogsbrand 1963.
Nu har det börjat ljusna rejält men än är inte solen uppe när vi stannar vid en sista uksiktspunkt och tilldelas varsin mörk glasskiva. Där står vi och ser ut över bergen allt eftersom topp efter topp blir upplyst och till slut kan man, genom det mörka glaset, se solens runda skiva stiga över bergskammen rakt framförr oss.
Glasskiva att se solen genom
Så här ser det ut genom glaset.
knät kollar på solen
Solen genom glaset
Och till sist soluppgången.
Det hela är dock inte så häftigt som man kan tro med tanke på vad Taiwaneserna säger om stället men det är kul att vara här. Då var det häftigare att se ut över de disig bergen och och solens allra första strålar. Efter att solen kommit upp har vi fått nog av denna kyliga bergstopp så vi åker neråt igen, med buss denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar