Skidåkning

Hmmm nu blev det alltså dags att faktiskt beskriva min japanresa lite mer.

Jag hade planerat denna resa ända sen jag kom hit, eller faktiskt ännu längre. Redan i januari förra året satt jag på ett plan på väg till Australien och slötittade i en av resetidningarna som alltid finns i stolsfickan. Där hittade jag en artikel om skidorten Hakuba i Japan. Just då hoppades jag fortfarande på en utbytesplats i just Japan så jag bestämde mig för att jag skulle dit när jag väl var på plats. Några veckor senare kom sen beskedet att jag inte fick någon utbytesplats i Japan vilket minnst sagt gjorde mig lite sur och ledsen. när jag sen fick erbjudande om att åka hit till Taiwan istället nappade jag på det och därmed var det avgjort. Även om jag inte kom iväg till Japan på utbyte skulle jag till Hakuba och åka skidor oavsett vad som hände.

Med tanke på denna bakgrund så önskar jag verkligen att jag kunde säga skidåkningen i Japan var helt fantastisk, att Hakuba uppfyllde alla mina förväntningar om fantastiska backar och mina önskningar om pudersnö. Tyvärr kan jag inte säga det. hakuba var inte alls så bra som jag hoppats men jag skulle inte vilja påstå att jag blev besviken, även om några av dagarna var medelmåttiga på sin höjd hade jag några fina dagar och fick ett stort lass puder mitt i veckan. Så det var bra, kanske är det den evinnerliga bristen på snö här i Taiwan som gör att jag kan säga det, vem vet, men om så är fallet är jag bara glad för det.

Dags att kasta sig ut i lössnöfältet för 3e gången, aaaah gött.

Hur är det att åka skidor i Japan då, förutom att det är en häftig grej att ha gjort det? det var, ja, ungefär som att åka skidor var som helst annar i världen. det är snö och backar och liftar och jaa...skidåkning helt enkelt. det som är annorlunda är de små skillnaderna.

Jag är lycklig för att det är soligt och lössnö, men det kunde varit vilken skidort som helst.

Till skillnad från alperna har de enbart sittliftar, men så är det ju även i USA. Annat som att alla skyltar är på japanska och att personalen är mycket noggrannare med att följa regler och vara artiga är sånt man lägger märke till. På de flest orter jag varit hjälper de t.ex. folk som har det svårt att komma på liften och borstar av snön ifall det snöar mycket. I japan är liftvakterna betydligt mer aktiva än så. Trotts att det finns ett litet trafikljus som lyser rött håller de fram handen och säger stopp, när ljuset växlar till grönt vinkar de fram en med ett "dozo" (tror det betyder välkomment), borstar av sätet med en liten borsten, även ifall det inte finns minsta tillstymelse till snö på det, och när man satt sig ropar de något i stil med itterashai som jag tror betyder god färd eller liknande. Allt detta görs med en glad röst och ett leende, och när man kommer upp står nästa person där och hälsar välkommen. Service helt enkelt. 

Inta alltid mimmi pigg står och poserar i skidbacken.

Denna skylt säger lite om de små skillnaderna, i alperna hade det varit en varningsskylt utan skämt.

Till och med i skidorterna finner man anime, en Pikachu staty av snö vid lifthuset

Sen har vi såklart också maten. När man sitter i en resturang mitt i en skidbacke förväntar man sig att få något stekt eller fritterat, bratwurst med pomme fritt till exempel så när man får en skål nudlar eller yakiniku med ris istället känns det en aning märkligt. Men bortsett från sånna småsaker märks det inte övertydligt att det är Japan, folk här kan till och med hyfsad engelska vilket förvånar mig en aning. När jag var i Japan för några år sedan var det nästa omöjligt att hitta någon som kunde englska. 

Inte alls vad man förväntar sig på en skidresturang

En dag, när jag tröttnat lite på samma backar hela tiden (had liftkort i samma lilla system i några dagar och kunde inte utforska mer) Passade jag även på att hyra en slags sparkcykelliknande grej för att roa mig lite extra. Det är en stålram som fästs vid en snowboard och på den sitter ett cykelstyre med en liten bit snowboard på. Helt klart förväntar man sig att kuna styra denna tingest ungefär som en cykel, men icke! Den beter sig inte alls som man kan vänta sig. Styret är i princip den del man håller still medan man använder bakändan att styra och bromsa med. det hela kräver inte så mycket balans men oj vad man får kämpa. jag toksvettas där jag försöker styra mellan allt folk i nybörjarbacken. Inte nog med att man måste röra den stora delen, som är rejält tung, man måste även parera sina egna rörelser genom att finjustera styret hela tiden. Och inte kan man bromsa på ett vettigt sätt heller. det är helt klar en farlig, svårkontrollerad och tung dödsleksak som man glider ner på utan att riktigt kunna styra, men ganska kul.

Svårstyrd leksak

Så vad kan man säga om skidåkning i Japan? Det var bra utan att vara fantastiskt, kan hända bör man sikta på Hokaido i norr för mer snö, men bortsett från småsaker, inte särskilt Japanskt. Med tanke på att Japan är ganska dyrt bör man kanske fundera på Korea eller Kina ifall man vill åka skidor i Asien, det är förmodligen lika bra åkning och antagligen billigare. 

Som avslut, en snölandskapsbild