Hembesök

Förra torsdagen var det som ni nu vet dragon boat festival (ledsen att jag inte uppdaterat förrens nu men jag har mycket att göra de senaste dagarna). Eftersom det är en av de stora högtiderna för Taiwaneser så åker de flesta, inklusive mina vänner kai och Yini hem till sina föräldrar under dragon boat festrival, så även denna gång. Skillnaden i år - de hade två västerländska kompisar med sig hem. På fredag morgon satte jag, kai, Yini och johan på tåget till chunghua county där de båda bor. Första stoppet på vägen blev Yinis brors resturang. Han bjöd oss på en helt fantastisk lunch i italiensk stil, hur mycket mat som helst och helt otroligt gott. Sen åkte vi hem till kais farmor (hans far flyttade tydligen hem till mamma några år sedan, föräldrarna är skilda), det var där vi skulle bo för natten. 

vi bodde i detta väldigt, väldigt rosa rum

Efter att ha visats runt i huset skjutsade Kais farsa oss till kais kusiner. Kai pratar ganska ofta om hans kusiner och de är några av hans bästa kompisar. vi satt och snackade med den ena kusinen (det råder någon form av kallt krig mellan de båda så de umgås oftast med kai en åt gången) ett tag, men eftersom hon inte kunde engelska blev det lite svårt att kallprata på ett naturligt sätt. För att inte lägge hela eftermiddagen på att sitta i en soffa gick vi ut på promenad och kollade runt lite, ganska fint, men inte så himla kul. 

Vi sitter och snackar i soffan

ett fint risfält

Yini tyckte det var kul att dekorera mitt skägg

Efter pormenade blev det middag, såklart var det massor av mat och många olika rätter. tyvärr var det inte särskilt gott och jag var inte så hungrig efter den stora lunchen men jag åt av allt för att vara artig. Det var en aning obekvämt men till efterrätten började familjen ställa mer frågor om oss och framförallt sverige och jag kunde glatt besvara frågor och äta av den goda frukten, mycket bättre.  På kvällen åkte vi tillbaks till farmor och jag trodde de skulle lämna mig Johan och kai ensamma sådär som man brukar göra i sverige (Yini åkte hem till sin familj istället). Men icke, hela familjen lyckades engagera sig i att fixa fram glas för mig och johan att dricka vatten ur och jag kände mig sjukt obkväm. Jag visste inte vad jag kunde göra mer än att stå där och se på, nicka och le och liksom vara sådär artig att jag inte kunde vara mig själv - man ville ju inte skrämma livet ur farmor som förmodligen knappt sett en vit man i hela sitt liv.