Hsinchu 17 km coastline

I fredags var vi ett helt gäng som drog ut på fest i Taipei och vi kom hem någon gång runt 5 på morgonkvisten, märkligt nog vaknade jag redan runt 10 och efter lite brunch bestämde jag mig för att följa med Yini ner till kusten här i Hsinchu. Vi hittade en liten affär som hyrde ut cyklar och hyrde en fyrhjulig liten cykelbil där vi satt bekvämt i en liten soffa med tygtak över oss. Eftersom vi fick lyxvarianten med soff ingick en extra soffa där bak som vi dock lämnade tom.

Det var en ganska så tung konstruktion som vi trampade runt med så det gick inte så snabbt men likväl lyckades vi trampa förbi några andra liknande ekipage trotts att vi bara var två mot deras fyra cyklister. Självklart var vi sådär barnslig att vi tjöt och gjorde handgester åt dem när vi passerade bara för att visa hur duktiga vi var. Likaså skrek vi av glädje när vi fick upp farten i nedförsbackarna, ungefär på samma sätt som man skriker på alla bergochdalbanor på ett nöjesfält, även de som inte är så läskiga  - bara för att licksom. Det var kul och det var vacker natur runt omkring oss och vi hade det allmänt trevligt. 

Ungefär halvvägs längs den 17 kilometer långa turen stannade vi och gick ut i leran som kommit fram när tidvattnet gick ut. Att kliva ner i lera och känna hur den väller upp mellan tårna är en sån där grej som tillhör livets små njutningar som jag tog in till fullo - tills jag trampade på en snäcka någonstans under leran och skar mig. Efter en snabb tvätt av såret fortsatte vi långs vår väg ända bort till slutet och där hoppade vi av igen och gick ned på sanden för att ta igen oss bnågra ögonblick. 

Det dumma med en 17 km lång utsiktssträcka längs kusten är att den är 17 km enkel väg, så vi fick helt sonika vrida runt vårt fordon och köra hem igen. Eftersom detta var en sån där varm Taiwanesisk sommardag med 33 grader i luften och gassande sol blev jag hemskt svettig, för att inte tala om att alla uppförsbackar var på hemvägen. Alltså var det en mycket trött Anders som lämnade in cykeln när vi kom hem.  Så, man kan ju dra lärdomen att man bör välja ett lättare fordon och kanske en kortare sträcka, det var hur som helst vackrast i början, men på det hela taget var det en fin dag. Tyvärr hade varken jag eller Yini med sig kamera så några bilder blev det inte.

Det var väll typiskt...

Jag har alltid tyckt att det varit lite dåligt med ljus i min lägenhet, men jag har inte tyckt att det varit värt att göra något åt det. Har helt enkelt tänt i badrummet när jag kommit in i hallen och det varit mörkt. Så nu idag hade jag onte om saker att göra så jag bestämde mig för att utforska diverse märkliga luckor i lägenheten. I halltaket var det en stor fyrkantig upphöjning täckt av en kartongskiva. Jag har alltid varit rädd att den måste sitta där pga att mygg kommer in eller så, så jag har aldrig kollat vad som fanns bakom. Nu gjorde jag det och dt jag upptäckte var ett slags fönster och bakom det, en lampa samt att man såg rakt upp i det oisolerade utrymmet mellan taket och våningen under. Hursom haver bytte jag den trasig glödlampan så nu har jag en fungerande lampa i hallen, typiskt att jag skulle upptäcka det nu när det är så kort tid kvar.

fint tak

Woho ljus i hallen

final day of the festival

On the festivals last day we were tired, some of us only got a few hours of sleep after joining an all night beach party and most of us woke up at seven as the blazing sun turned our tents inte saunas. Luckily our task for the day was simple, and we completed it quickly then we mostly sat around feeling tired and too hot in the sudden summer heat. Eventually we rose from our seats to have a last bit of fun before we left. We went gocarting. for a measly 100 NTd we go 25 laps around the small circuit. It was mildly thrilling and quite fun although I wish my car had been faster since I could floor it all the  way around the track. Even though a gocart is next to glued to the tarmack, there are some corners were putting the peddal to the metal should have you skidding of but no, my slow car lets me push it all the way though with out letting go. Due to this, my only way of staying ahead was tackling the others. 

Too hot and too tired to do much

The whole gang

After gocarting we said good bye to the people that were left and got in the cab. On the way back, most of us were sleeping at least part of the way. we had anticipated huge trafic jams that never showed up so we got to kaosiung hours before our train, so we went to IKEA to have a proper meal before going home. It was simply a great weekend with lots of fun.

A tired bunch on the way home from a great weekend.

Jag avbryter min festivalrapport för jag vill bara säga en sak. I morse händ något mycket märkligt, det ringde på dörren, och de enda jag känner som skulle kunna göra det torde knappast ringa på så tidigt. Det visade sig vara Taiwanesiska jehovas vittnen, något jag inte trodde fanns. de kunde inte så mycket engelska men hade en förklarande text med sig och jag påpekade snabbt att jag inte tror på gud och därmed inte var intresserad. Då vände de snabbt och fortsatte till nästa dörr. helt enkelt en märklig upplevelse.

spring scream day 2

After a night that was slightly cold and very noisy we awoke to the second day of Spring Scream. Taiwan being a country where convenience and comfort are important things, the campsite of course had proper toilets and showers so one could freashen up before going to the concerts. While still at the campsite i managed to remember to bring my camera along so now i can show you some pictures, this is Yini at the camp:

As you can see the camp is rather nice and clean compared to your avarage European festival where it tends to be crowded with tents and lots of empty beer cans everywhere. Our mission for today was to gaurd the campsite entrance and only let people with proper stamps in. As things were generally poorly organised they had set 10 people to guard the gate which would need two people at most at any time. Thus we simply devided the task among us and I took the first shift together with Yini. That the festival wash poorly organized also showed in the fact that the check in counter did not open until some time in the afternoon so we had to take care of several bands that could not even get stamps. 

Some dogs joind our guard post during lunch

After Johan and Anna took over our task, altough we were officially on duty, we had the rest of the day off. We spent some time sitting in the sun watching the bands and having a nice time all around. in the late afternoon we took a short break from the bands and found a beach. There were some nasty cliffs that pretty much stopped you from entering the water but it was a hot and clammy day and i realy wanted a swim so I defied the rocks and got in. it was nice to have a swim but even nicer to just relax on the beach afterwords.

By nightfall we got back from the beach and engaged in the standard festival activety, drinking beer and going to concerts. It is interesting to note how this whole festival was very polite. the music played was usually rock or somthing of the kind and some of it was rather hard and you would expectthat there would be headbanging and jumping wildly in time with the music, but people were just sitting there, like it was a nice evening in the park or something like that - deinetly not a rock concert. Some artists however, like my favourite band there, the Korean Nevada 51, really got the crowd going. And of course the very famous Taiwanese singer A mei had the whole festival jumping around during her faster songs. 

Singer songwriter type artist Joanna...

...and the polite audiance

Nevada 51 got the crowd going

Witing for A mei and drinking beer

A mei is singing the audiance is happy

Yini enjoys A mei

festival

This weekend was the university spring break so on friday morning we left birght and early with the high speed rail to go to Kenting for one of the biggest music festivals in Taiwan, Spring Scream. Our group, by the way, consisted of Johan, KJ, Anna, Enrike (still dont know how to spell his name), Kai, Yini and me. After a arriving in kaosiung we negotiated a good price with a taxi driver to take us to the festival. The festival actually did not start until around 4 but we were there at half past two for a special reason, we were volunteer workers. 

As a volunteer worker you have to work a few hours every day of the festival and for that they give you space in a tent, a sleeping bag, free entrance to the festival and free food while you work. Our first task was to set up some flags and here you could really see the Taiwanese way of thinking regarding the sexes.  The girls were not allowed to join us puting up flags as they were "not strong enough". As it turns out lifting a flag is not very hard work and any girl could probably do it or at least help with some other part like handeling the tape. It is just a taiwanese way of thinking that girls should not do that kind of work.

As most of us did not speak chinese to any higher degree they had a hard time finding jobs for us except for the flags so we spent a lot of time waiting which was boring. Finally they figured out that we could gaurd the gate that separated the food area from the band area. No one really took responsibility there so I had to take charge.  It was quite a power trip to stand there and tell people if they could enter or not but after a while it got too repetetive for my taste. The first day was not so much fun as I spent most of the time at that gate and less time listening to bands. More on the festival in the next post.

Härlig helg

Min helg börjar officielt onsdag lunch. Onsdagen var inget speciell men på torsdagen däremot började det hända grejer. Jag, Johan, KJ och Johans rumskamrat Hang tog en taxi ut till en nöjespark i Hsinchu county. Där mötte vi Johans kompis Enrike (tänker inte försöka listat ut hur man egentligen ska stava det där) och hans vänner Mercedes, Flora och Steven. det vblev en hel dag på nöjesparken tillsammans med dem. Parken kändes en aning nergången, som om den byggdes på 80- eller 90-talet och injte ändrats ett dugg sen dess. Den kännslan får man faktiskt på ganska många ställen i Taiwan, särskilt här i Hsinchu. förutom vi var parken ganska tom tom men det var en hel del skolbarn där. Skolbarnen tyckte såklart det var häftigt med utlänningar och ropade åt oss och ville ta kort.

Vi hade i alla fall kul med några fina åkatraktioner även om de var ganska standard. Dessutom hade de en av de bästa bergochdalbanor jag någonsin åkt. Den var så simpel att alla andra liksom missat konceptet, den var helt enkelt ett gigantiskt U där man började i botten skjöts frammåt med tryckluft vände uppåt och sen baklänges ner igen och upp i andra ändan och sen gör om samma vända några gånger. Att jag och KJ satt allra längst fram och hade full sikt gjorde nog sitt till att spä på effekten, häftigt helt enkelt. 

Förutom den berg och dalbanan och ett par andra var åkturerna ganska trista standardgrejor men att sitt där i gott sällskap av de andra och låtsas skrika bara för att det hör till var kul det också. Mer om helgen i nästa inlägg.