Hsinchu 17 km coastline

I fredags var vi ett helt gäng som drog ut på fest i Taipei och vi kom hem någon gång runt 5 på morgonkvisten, märkligt nog vaknade jag redan runt 10 och efter lite brunch bestämde jag mig för att följa med Yini ner till kusten här i Hsinchu. Vi hittade en liten affär som hyrde ut cyklar och hyrde en fyrhjulig liten cykelbil där vi satt bekvämt i en liten soffa med tygtak över oss. Eftersom vi fick lyxvarianten med soff ingick en extra soffa där bak som vi dock lämnade tom.

Det var en ganska så tung konstruktion som vi trampade runt med så det gick inte så snabbt men likväl lyckades vi trampa förbi några andra liknande ekipage trotts att vi bara var två mot deras fyra cyklister. Självklart var vi sådär barnslig att vi tjöt och gjorde handgester åt dem när vi passerade bara för att visa hur duktiga vi var. Likaså skrek vi av glädje när vi fick upp farten i nedförsbackarna, ungefär på samma sätt som man skriker på alla bergochdalbanor på ett nöjesfält, även de som inte är så läskiga  - bara för att licksom. Det var kul och det var vacker natur runt omkring oss och vi hade det allmänt trevligt. 

Ungefär halvvägs längs den 17 kilometer långa turen stannade vi och gick ut i leran som kommit fram när tidvattnet gick ut. Att kliva ner i lera och känna hur den väller upp mellan tårna är en sån där grej som tillhör livets små njutningar som jag tog in till fullo - tills jag trampade på en snäcka någonstans under leran och skar mig. Efter en snabb tvätt av såret fortsatte vi långs vår väg ända bort till slutet och där hoppade vi av igen och gick ned på sanden för att ta igen oss bnågra ögonblick. 

Det dumma med en 17 km lång utsiktssträcka längs kusten är att den är 17 km enkel väg, så vi fick helt sonika vrida runt vårt fordon och köra hem igen. Eftersom detta var en sån där varm Taiwanesisk sommardag med 33 grader i luften och gassande sol blev jag hemskt svettig, för att inte tala om att alla uppförsbackar var på hemvägen. Alltså var det en mycket trött Anders som lämnade in cykeln när vi kom hem.  Så, man kan ju dra lärdomen att man bör välja ett lättare fordon och kanske en kortare sträcka, det var hur som helst vackrast i början, men på det hela taget var det en fin dag. Tyvärr hade varken jag eller Yini med sig kamera så några bilder blev det inte.