Moskva

Moskva! Efter knappt fem dagar på tåg är jag här! De sista dagarna på tåget var alla lika de innan, jag läste, tittade på landskapet utanför och gick av på alla stopp. En sak upptäckte jag dock, hur man utnyttjar tidskillnader till sin fördel.I förra posten var väll klockan sådär en tio (min tid) på kvällen när vi satte igång att festa. Jag korkade upp min flaska sangria och vi satt där och snackade och hade trevligt fram till sisådär halv fyra på morgonkvisten. Jag sov såklart länge dagen därpå men när jag vaknade drog jag tillbaks klockan till moskvatid och helt plötsligt lyckades jag festa halva natten, sova halva dagen och ändå vakna tidigt. Finfint.

Hursom vi kom till slut till Moskva och vilken stad sen. Hela stället är så sjukt pampigt så att det inte är sant. Så gått som alla byggnader I de centrala delarna såg ut som bankpalats från sekelskiftet. Och tunnelbanan var helt magnifik. Marmorklädda vägga med relieffer, välvda tak, kristallkronor och statyer Helt fantastiskt. Första kvällen gick vi runt lite på måfåoch kollade på husen och människorna och kom till lsut ned till röda torget. Kremel, st:Basils katedral och allt det andra var fint men såklart stängt så vi vandrade hemmåt fast beslutna att komma tillbaks dagen efter.

Slumpvis utvald husfasad

Och en till, alla är såhär mäktiga

Den dagen blev smått misslyckad men bra ändå. Vi började med att leta efter en särskilt fin tunnelbanestation men andra på vägen dit var finare. Sen åkte vi till röda torget och försökte ta en titt på Lenin i hans maosoleum men köerna var långa och det stängde tidigt så det blev inget av. Så tog vi en tur in i St:Basils katedral, ni vet den med kupolerna (kul grej, helgonet benämns i guidboken som barefoot holy fool Basil the blessed). Insidan var inte alls lika kul som utsidan. 

Random tunnelbana

Och lite mer tunnelbana, häftigt va

Röda torget

Och sant Basils katedral

 

Kremel kom man inte in i så vi tog sikte på andravärldskrigsbunkern men jag hade slut på batteri i min kamera. Jag fick åka tillbaks till hotelet och hämta batterier och bestämde möte med de andra utanför en viss tunnelbanestation. 

När jag hämtat mina batterier och kommit till mötesplasten väntade jag en timme men ingen kom. Surt gick jag och åt lunch och sen tillbaks till tunnelbanestationen. Där stötta jag, på ren flax, ihop med de andra och vi försökte leta reda på nästa bunker, den praktfulla som Stalin låtit bygga under kalla kriget. Det visade sig vara en hemlig bunker, det enda vi hittade var ett stort område som enbart verkade bestå av bakgator. 

Till slut gjorde vi som i den gamla 80-tals balladen och följde ”the Moskva” ner till Gorkij park och lyssnade på ”the winds och change”. Bortsett från några missar var det en bra dag trotts allt och parken var en fin avslutning med nöjespark och allt. 

"I follow the Moskva" (floden alltså)

"Down to Gorkij Park" (parken ligger innanför dessa portar

Tredje dagen genom Ryssland

Tredje dagen på tåget. Idag tog tristessen över rejält. Jag ägnade dagen mestadels åt att läsa en bok jag snott av Johan eller ligga och lyssna på musik och titta ut genom fönstret. Inte så festligt alltså. Runt åtta på kvällen (enligt mig som går på Beijingtid, ca fyra enligt de andra som har ställt om till Moskva) rullade tåget in i Novosibirsk. Det var en upplevelse. Den pampiga rysska stationsbyggnaden var kul att se men det mest intressanta var maknaden.

Vyn från mitt fönster där jag legat och tittat ut många timmar

Varje gång vi stannat hittils har det funnits några små kiosker och diverse folk har försökt kränga kläder och annat men nu var det mycket större. Det var fullkomligt tjockt med folk på perrongen. Ur vart och varannat fönster på tåget hängde en försäljare med kläder på display och det var gott om försäljare på marken också. Vårt tåg kändes som en rullande marknad och det var som om folk kommit dit enbart för tågets skull, försäljare likväl som kunder. 20 minuter av intensiv kommers. Att folk skulle försöka sälja lite läsk, frukt eller bröd till sugna resenärer hade jag väll väntat mig men det här! Det kändes lite som om jag var tillbaka på silkesmarknaden i Peking med skillnaden att de riktade in sig på ryssar. Oss turister brydde de sig inte alls om.

Folk hänger ut genom fönstren för att kränga varor

Marknaden pågår även på marken

Det var ett härligt avbrott i den annars ganska trista dagen. Nu är det bara några dagar kvar tills jag är hemma och en sak måste jag erkänna. När jag låg och tittade ut tidigare och lanskapet såg ut som någon idyllisk fantasimidsommar i sverige kände jag faktiskt ett uns av hemlängtan.

Det börjar närma sig kväll för min del men det märks att vi kommit längre västerut för än är det ljust ute. För att anpassa mig till Moskvatid tänker jag stanna uppe idag och passande nog planeras någon sorts fest i kupén intill. Det får vara allt för den här gången.

Solnedgång utanför tåget

Transsibiriska järnvägen

Andra dagen på tåget och jag har redan läst ut min första bok, ljudboken är också slut, bara en bok kvar. Stundvis kan jag ligga och lyssna på musik och titta ut men så kul är det inte. Det hade såklart kunnat vara värre. Jag har, på sistone, börjat upptäcka att långa resor inte gör mig så mycket. Jag tenderar att bli mer uttråkad under en tretimmarsresa än under 24a timmar I buss. Förutom att läsa och lyssna på musik spelar jag spel och snackar med kompisarna och äter mycket, det är också ett tidsfördriv. När vi stannar till är det skönt att gå av om än bara I fem minuter. Tågresan är väll egentligen bara en sån där grej man ska göra men det är klart, man hade kunnat göra hela sträckan på några månader och sett mer av Ryssland men det får bli en annan gång.

Sista dagen i Mongoliet

Jag har ridit kamel I en öken, I regnet, men innan jag berättar om det ska jag ta lite om det som hänt sen jag slutade skriva sist.

Till att börja med: jag och Johan gick ned I sprickan med vattenfallet på kvällen och kollade in det en sista gång. Vi upptäckte att den var mycket större än vi först hade trott och att det fanns ytterligare en flod nere på botten. Den floden var brun och smutsig och flöt ihop med den klara från vattenfallet och det vbar rätt snyggt att se sprickan sträcka sig bortåt. När vi sen kom tillbaks till lägret slappade vi ett tag tills det plötsligt började hända en massa runt omkring. Det hela slutade med att vi hjälpte till att resa en Ger. Det var väldigt intressant att göra.

Sprickan och den andra floden

De två floderna flyter ihop

Jag hjälper till att resa en ger

Dagen därpå packade vi ihop och åkte I ett par timmar till Mongol sanddune, en slags öken. Efter att vi inkvarterat oss vandrade jag och KJ runt ett tag och spanande in stället. Jag försökte insupa lite ökenkänsla men det var en aning för nära till grässlätter för det. Däremot var det kul som fasen att åka på fötterna ner för sanddynorna och rulla runt. När vi tröttnat på det vandrade vi tillbaks mot lägret men kom inte långt innan det började regna. Vad var detta för en skitöken där det regnar? Hursom, tillbaks till geren och få på oss ordentliga regnkläder, det hade blivit vår tur för kamelridning. Även om det inte var mer än en timme var det kul.

Här följer en bildserie som visar hur jag rullar ned för en sanddyna

Karl-Johan rider kamel

Kamelridningen var egentligen det sista på vår trip, efter det var det egentligen bara slappa I geren, sova och åka hem. Bortsett från ett par punkteringar på vägen hem bvar det inte mycket att notera. Nu sitter jag på ett kafe I Ulaanbaator och skriver. Imorn sätter jga mig på tåget till ryssland.

Åter från hästturen

Tredje dagen. Att sova tält I Mongoliet var kallt som faen. Förvisso kan det ha varit en dålig sovsäck men jag fick klä på mig både strumpor, långkalsonger och tröja för att få upp temperaturen. När jag till slut kröp ut ur tältet frammåt nio var det varmt och soligt. Vi åt och tog det lugnt I solen medan guiderna lastade upp utrustningen på hästarna. Strax efter frukost satte vi upp och red hem mot mot vår ger camp. Ridturen tog fyra timmar istället för sex den här gången eftersom vi tog färre pauser och hästarna sprang snabbare när de ville hem.

Hemfärd på hästrygg

Tillbaks I campen gick vi ned till vattenfallet igen. Vi lyckades hitta en halv livsfarlig väg längs bergskanten ned till botten av sprickan. Vi badade I det iskalla vattnet vid vattenfallet och jag passade på att tvätta mig och byta till rena kläder. I skrivande stund har vi precis ätit en god middag och sitter nu utanför vår ger och slappar.

Man kan knappt se det men här går man ner.

Ut i vildmarken på riktigt

Dag två, trip två, vi vaknade, käkade frukost och sen iväg till den lokala turistattraktionen som vi missat kvällen innan. Det mongoliska landskapet är oftast platt med berg I fjärran men här bryts det upp av en stor spricka I marken. En flod rinner ned I sprickan och bildar ett vattenfall och I botten växer höga träd, granar eller lärkträd. Det är otroligt vackert med denna livfulla spricka I det annars ganska öde landskapet.

Vackert vattenfall

När vi kollat färdigt på vattenfallet packar vi om, det vi verkligen inte behöver lägger vi I bilen och resten packas I ryggsäckar. Vi ska ut på hästfärd. Vår guide, två hästkarlar och vi sitter upp, sammanlagt 11 hästar inklusive två med packning.Vi rider iväg på steppen I sakta lunk. Bortsett från att min häst vägrar att lyda då och då går det bra. Vi rider hela dagen genom det vackra landskapet med två korta pauser. Det är inte så upphetsande men kul ändå. Runt sextiden stannar vi, det får räcka för idag. Vi slår upp tält, badar I den lilla floden intill och slappnar av runt en eld. Ett mycket trevlig avslut på en bra dag.

Jag kan rida!

Mer Mongoliet

Mongoliet har vägar överallt och ingenstan. Bortsett från ett fåtal , mestadels spikraka, asfaltsvägar finns en stor mängd leder som I bästa fall kan kallas grusvägar. Egentligen är det bara ställen där gräset skavts av och landet, som mestadels är platt steppland, korsas av dessa vägar på alla möjliga håll. Mongolerna kör helt enkelt lite var dom vill och till slut bildas liksom bilstigar, blir vägen för gropig kör man helt sonika runt groparna och vips har man en paralell bit väg.

Under vår första dag av tripp nummer två ut ut I Mongoliets ödemark tvingade ett vägarbete oss av asfalltsvägen ner på dessa. Efter en knapp timme mådde jag så illa att vi var tvungna att stanna men snart rullade vi vidare och till slut kom vi upp på asfalten igen. Hela dagen var en enda lång bilresa men förvånansvärt nog var den inte så hemsk som man skulle kunnat tro. Frammåt kvällen körde vi fast I ett lerhål men den ryska minibussen (en del mongoliska resebyråer påpekade ivrigt att de körde med sånna som en slags kvalitetsstämpel) klarade även det och vi var loss inom kort. Vi kom till vårt läger runt tio och gick snart och lade oss, trötta efter bilfärden.