Avskedsäventyr

Det känns som jag inte kan få nog av äventyr, knappt är jag hemma från roadtrippen innan jag åker iväg igen. vår kompis Serene från roadtripen håller på med en doktorsexamen i Sverige och ville spendera sina sista dagar med oss Svenskar antagligen i någon form av övergångsfas. Vi kunde såklart inte tacka nej till hennes erbjudande och komma och besöka hennes hemstad så jag och Johan tog tåget dit i måndags. Hon plockade upp oss i sin bil och Johan körde (trotts brist på internationellt körkort) oss till Lugang, en stad som var Taiwans näst största under en period.

I Lugang hittade vi ganska snabbt till "Red Brick Road"  - sången om vägen med gula tegelstenar hoppade snabbt upp i min hjärna. Detta är en smal liten gång som vindlar fram och tillbaks mellan små gammaldags hus.  Tyvärr var en hel del nergånget och trasig och fula elmätare och skerhetsdörr utgjorde icke särskilt tilltalande prydnader i dessa annars så pitoreska och fina kvarter. Några minnesvärda punkter på denna vandring var ett hus som stod som minnesmärke för en sorglig kärlekshistoria, ett tempel och en brunn som var halvt på ena siden en mur och halvt på andra, folket som ägde den var snälla nog att dela med sig. 

När vi vandrat runt i denna labyrint ett tag tog vi oss till nästa lilla gata. Detta kan vara den smalaste "gata" jag någonsin sett. Den är de fakto känd för att vara så smal att om en man och en kvinna möts så måste de gå i sidled och då riskerar deras brösta att snudda vid varandra - därav har gatan breast touch lane. Det var lite småkul att gå där av den anledningen även om jag inte mötte några tjejer, men det bästa var nog ändå att det var allmänt häftigt att gå på en sån smal gata att man kände sig instängd trotts att man kunde se himlen.

Nästa stopp blev ett tempel som, till skillnad från nyare tempel, inte var målat i fullt så grälla färger. Här var det tegel och åldrat trä som gällde vilket jag gillade skarpt. Besöket i templet blev inte särskilt långvarit dock, istället tog vi oss upp på ett berg för att besöka asiens största staty, en 22 meter hög Buddah. När vi stått där med buddahstatyn bakom oss och vyn över staden framför oss och bara begrundat livet ett tag åkte vi hem till Serense föräldrar dör pappan tog emot oss. De var snälla nog att inte bara låta oss bo dör utan också sova i ett stort fint rum. Som de dumma utlänningar vi är glömde vi ta med denna lilla present som man bör plocka med sig om man ska besöka någons hus. Mer om vårt äventyr i nästa inlägg.