Som redan nämnts finns inte särskilt mycket att se eller göra i Taidong så vi fortsatte norrut redan på morgonen av vår 6e dag. Vägarna på östkusten allt annat än bra vilket innebär att det tar rätt lång tid att köra, för att inte tala om löjligt låga fartgränser och kameror. I denna takt tog vi oss norrut mot nästa stad men vi stannade två gånger på vägen. Vårt första stopp blev vid Basian cave en serie på åtta grottor med ett tempel i varje. Templena var inte så värst spännande och grottorna hade nästan varit finare utan dem men då vi kom ca 100 m upp för en nästan vertikal klippvägg tack vare 512 trappsteg (jag räknade dem) var utsikten över havet riktigt fin. Jag passed även på att slänga tio dollar i en spådomsmaskin där en liten mekanisk kvinna gick in i ett litet miniatyrtempel för att hämta min spådom, enligt vilken jag skulle ha tur i allt. Som av en slump lyckades KJ få exakt samma spådom som jag.
Nästa stopp på vägen var ytterst kort vid något som hette Water running up. Ett ställe där man (åtminstone enligt oss) använder någon form av illusion för att få det att se ut som om vattnet i en liten kanal rinner uppåt. Lite småkul men egentligen inget man skulle ägna någon längre tid åt att besöka. Några timmar senare kom vi fram vid dagens mål Hua lien. På väg in till staden såg vi en vatten nöjespark som vi genast blev intresserade av att besöka men det kändes väl dyrt. Istället fortsatte vi in till stan och träffade Serenes kompis och åt lunch. KJ, som har sysslat med att rita justvattennöjesparker, vill så gärna besöka den att Serenes kompis tog oss dit oh vi släppte av honom sen visade hon oss vägen till en fin strand.
Detta var en strand täkt med, inte sand, utan knytnävsstora rundslipade stenar. Stranden sträckte sig bort mot åt vänster och formade en slags naturlig pir som en gräns mellan havet och floden. Självklart var det badförbud här på grund av någon form av fara som jag misslyckades med att se. Turligt nog fanns inga badvakter så jag testade vattnet och det var helt ok även om man blev piskad på smalbenen och fötterna av all småsten som följde med vågorna. Jag vandrar över till andra sidan piren och testar flodvattnet. Det är samma temperatur men saknar salt och vågor så jag fortsätter utåt spetsen och testar vattnet här och var. Det är sött nästan ända ut till spetsen, sen kommer en punkt där man känner en lätt känsla av sälta, ett simmtag senare är vattnet salt.
Det är först när jag kommer ut till yttersta spetsen som jag förstår badförbudet. I punkten där havet möter floden blir strömmen plötsligt väldigt stark, starkare än strömmen i havet trotts att man inte kan känna någon strömm i floden över huvud taget. Jag känner att jag inte kommer klara av att simma runt spetsen utan att det blir farligt så jag går iland igen och vandrar runt istället. Det är ganska härligt att ligga i vattnet eller sitta på stranden och lyssna på vågorna och höra hur en myriad av småsten rasslar fram i vattnet.
När mörkret lägger sig över stranden känner vi att vi vill stanna lite till och någon kommer med den briljanta idéen att göra upp en eld. Vi sammlar en massa drivved och bygger en fin liten eldstad och hittar lite papper att tända med. Sen sitter vi där, tittar på stjärnorna, lyssnar på de rasslande stenarna och petar i elden. Även om det är härligt tar hungern till slut över och vi åker in till nattmarknaden för lite mat och små löjliga marknadsspel. Typiskt nog lyckas jag glömma både handuk och badbyxor på stranden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar