Datormässa

Efter en relativt lugn lördag har söndagen varit betydligt mer äventyrlig. Jag, KJ, Kai och Micheal (två taiwanesiska kompisar) tog en morgonbuss in till Taipei och gick på datormässa. KJ var där i hopp om att få ett bra pris på den dator han ville ha och vi andra var bara med för skojs skull. Istrot sett var det som en datormarknad med ett helt gäng relativt stora bås som fungerade som provisoriska affärer fast med ovanligt många försäljare och reklamutdelare. Då jag inte var ute efter en dator och inte såg så värst mycket nytt var just datorerna inte så spännande. 

Vad som dock var spännande var reklamshowerna och deras åskådare. Så gott som varje stånd hade en liten scen med företagsloggan som fond. Då och då kom det upp ett par söta tjejer på scenen i tämligen avslöjande små outfits i kulörta färger och spännande material typ vinyl/gummi eller nått annat plastigt. Gärna med en eller annan låtsastatuering med företagets logga strategist placerad i t.ex. urringningen. I samma ögonblick som tjejerna dök upp kom också deras fans. En hel skara nördiga killar med proffskameror som endbart verkade vara där för att fota söta tjejer. 

Michael förklarade att dessa så kallade home boys var redigt insnöade på onlinespel och anime serier. De sitter mest hemma framför datorn hela dagarna och är ytterst osociala. Att fota dessa showgirls är så gott som deras enda "kontakt" med det motsatta könet. Det är egenligen lite tragiskt att det är så men värst känns det ändå när man ser en och annan tunnhårig 40-åring med kameran i högsta hugg. De måste nästan ha varit insnöade homeboys hela livet. Michael avsläjar även att National Chaio Tung University fått det föga smickrande smeknamnet "Home boy University" pga den höga andelen datornördar som sitter inne på sitt dormroom alla sin lediga tid.

Efter att tjejerna snackat lite och poserat för kamrorna sättter de igång en glad kinesisk poplåt och börjar ett dansnummer som är gulligt och lite sexigt på samma gång drar igång, kamerorna blixtrar hej villt och alla är glada. Efter dansen plockar tjejerna fram ett par kassar med prylar - det har blivit dags för utdelning av gratisgrejor. Detta går till så att de snackar en hel massa och visar upp grejerna sen räknar de yi er san (1 2 3) och alla i publiken skriker way eller yay  eller nått i den stilen och räcker upp handen. Tjejerna på scen väljer på något sätt mystiskt sätt ut en kille som får säga något och får sedan en pryl. Övriga prylar kastas sedna över publiken som ett godisregn med USB-minnen och processen upprepas. Jag och KJ gjorde vårt bästa för att hänga med i ropandet och handuppräckningen men fick inga grejer. Inte för att det gjorde något vi hade fruktansvärt kul ändå.

När vi tröttnat på datorer, folk, skrik och tjejer i konstig kläder tog vi tunnelbanan till Danshui nere vid floden och gick på nattmarknad. Denna nattmarknad var mer inriktad på mat och arkadspel än andra jag varit på och var mindre hettsig vilket var trevligt. Efter att ha provat traktens specialitet - tydligen ett måste om man besöker en plats i Taiwan - spendared vi åtskilliga hundra dollar på att försöka vinna en gummikyckling i plock-klo-maskiner. Gummikycklingen var helt klart kvällens höjdpunkt då den lät sanslöst roligt. Tyvärr var det omöjligt att få en då maskinerna helt klart var riggade.