Jag vaknar till en frisk och kall dag. Efter diverse koll på internett och annat småfix tar jag en taxi till svenska exportrådet. Jag är trotts allt här på uppdragsresa för chalmerskontoret och exportrådet är några dem jag tänmkt prat med. Tyvärr har jag inte lyuckats få ihop nått möte med exportrådet så det blir bara ett kort besök. Därefter har jag lite tid tills mitt planerade möte på svenska mabasaden så jag tar en taxi till en marknad för att kolla runt lite vad gäller shoppingmöjligheter. Marknaden visar sig vara helt otrolig, det är så fullt med kläder att det inte är sant. Det fullkomligt svämmar över och den som har tid och pengar kan säkert skaffa en helt ny garderob på ett par timmar till en bråkdel av svenska priser. Nu har jag inte tid så efter en snabb titt bär det av till ambasaden.
Det blir ett mycket lyckat möte med Joakim diamant på ambasaden och jag känner att jag fåpr gott om bra stoff till artikeln jag skriver. Efter att ha tackat Joakim och sagt adjö blir det taxi igen – varför inte taxi, man kommer oftast under 20 SEK så det är det värt – hem till hotelet. Jag lämnar av datorn och lite annat tungt I väskan och sticker iväg igen. Jag tar en lite slumpartad promenad runt det närmaste kvarteret och fortsätter sedan längs en stor gata. Som av en slump tittar jag in I ett fönster och ser en svensk flagga. Detta fångar rent naturligt mitt intresse så jag kollar vidare och ser både svenska kartor och dalahästar – jag bara måste gå in. Det visar sig att det är en kinesisk gren av Omniaresor från västerrås som specialiserar sig på att sälja resor till Sverige. Jag får en fin liten pratstund med chefen på kontoret och han ger mig lite tips på vad jag ska se I Peking.
Min valda kvällsaktivitet blir att utforska en marknad lite närmare. Jag väljer att gå till Silk Market. Kommer man till Peking bör man testa på någon marknad av detta slag, man behöver inte ens köpa något, att bara gå omkring och “fönstershoppa” är en upplevelse. Kineser kan det där med försäljning verkar det som, de är rappa I käften som få och envisa av bara fan. “Hello sir, want some shoes?” “Hello sir, want a bag?” hörs från alla håll när man går förbi. Verkar man minsta intresserad är man fast, “come in to my shop, just look” säger de och formligen drar in en. Sen står man där och de pekar ut det ena efter det andra “I give-a you good price”.
Går man bara förbi så går det oftast bra men om man tilltalar dem så har de svårt att släppa taget, man kan argumentera I evigher om varför en rosa piké inte är min stil men de vägrar ge upp. Priset är nämligen det viktigaste, om man vill ha själva grejen är egentligen oviktigt. Och här är en stor skillnad mellan Kineser I Peking och Kineser I Taiwan, Kineserna här är verkligen måna om att sälja och de ser dig som västerlänning som om en vandrande påse pengar. Kapa ett finger på en västerlänmning så blöder han mynt. Alltså, en västerlänning köper vad som helst bara priset är det rätta. Ju mer ointresserad man är destå mer sänker de, förklarar man att man inte vill ah glitter på tröjan kapar de en hundring I tron att bara de går tillräckligt lågt kommer jag köpa.
Jag behöver faktiskt nya skor, mina föräldrar kan intyga att de höll på att falla I bitar när de var på besök, så jag handlar ett par. Jag köper diverse annat också när jag endå är där men mest tycker jag det är kul att vandra runt och bli överväldigad av allting, och ett tag kan det till och med vara kul att bli överfallen av försäljare. Har man tur så kan man få sig en liten pratstund. En del är riktigt duktiga och prickar rätt direkt på att jag är svensk, “hyr maar dy?”. En del, särskilt de som säljer damkläder, pratar mycket om flickvänner och varför jag borde ha en flickvän – jag är ju så snygg – eller varför jag inte har det när jag går därifrån utan att köpa något – jag är för hård. Ibland är det kul att bara försöka komma på ett bra knep att komma undan – jag har t.ex lovat att köpa mina rånarluvor här den dag jag blir bankrånare. Till slut köper jag, utan att tänka mig för, ett par jeans för mina sista kontanter. Det blir till att gåhela vägen hem och sen föra över pengar till kontot så jag kan betala för mig kommande dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar