Det finns något som så gott som alla associcierar till när de hör ordet Kina. Jag tänker såklart på muren. Detta är, förutom hemresedagen, min sista dag här i staden och det är först nu som jag får se detta enorma bygga. För att göra det smidigt för mig själv valde jag att följa med på en av de turer som mitt hotel ordnade men det innebar också att ta del av allt annat som en sådan, mycket turistig tur, tvingar på en. Förutom jag är det tre andra svenskar och ett israeliskt par som är med på turen. Det blir först ett besök till en jade fabrik. Jag kan inte mer än anta att guiden får provision för det som folket på just hennes buss köper. Jag, som mest bara vill se muren vandrar omkring utan något större intresse och tittar slött tills vi ska åka.

Nästa grej på resan är Ming tombs, ett antal kejserliga gravar en bit utanför staden. Har man sett både förbjudna staden, lamatemplet och himmelens tempel så är detta rätt överflödigt. det är ytterligare en rödmålad gammaldags byggnad i mängden. den stora skillnaden är väll egentligen att man får gå in i den stora salen. Det som gäller är tyvärr guidad rundtur a la dagis. Vår guide tar oss från punkt till punkt och berättar i princip bara det som man kan läsa på skyltar och informationstavlor. Något lite småkul är när vi är inne i den stora hallen och man kan se diverse kejserliga grejer i montrar. På skylten i montern står (på engelska) t.ex. att det är kejsarens huvudbonad som vi ser. guiden berättar för oss att det är kejsarens huvudbonad och - och detta tycker jag är en aning märkligt - den ena svensken säger på svenska till sin make att det är kejsarens huvudbonad, trotts att maken tycks prata duglig engelska.

Efter gravarna åker vi in till nästa extrastopp på turen, ett centrum för kinesisk medicin. Jag känner spontant att jag åkte på en tur till kinesiska muren utan att ha sett det minsta muraktiga än. hade jag velat se jadefabriker och centrum för kinesisk medicin hade jag ju självklart valt den turen. Självklart gäller det att följa guiden här och även om alternativ medecin hade kunnat vara kul så tar allt dagisaktigt lallande udden av alla upplevelser. det är mer barnfamiljsanpassat än vad som någonsin kan vara nödvändigt. Efter lite medecinering blir det lunch, ja ni hörde rätt, jag lämnade mitt hotel klockan 8 på morgonen för att se kinesiska muren och det är nu lunch och jag har fortfarande inte sett den.

Efter lunch bär vi äntligen av till det riktiga målet. Jag ska till Badaling, turistdelen av muren, men som om inte det vore nog tycker guiden att vi ska ta något töntigt litet tåg upp till den enkla delen så vi slipper den läskiga branta biten. Nog med daltande tycker jag, jag väljer att gå istället. det må vara ultraturistiga badaling, men jag gör i alla fall Badaling the hardcore version. När bussen stannat går jag rakst förbi försäljarna i Disney byn, fram till påslaget och kommer upp till detta:

Min bitterhet över den taskiga turen dör genast när jag står där på uråldriga stenplattor och blickar ut över ett kargt landskap och så gott som öde mur. Jag går upp till ett vakttorn där muren kröker tvärt. färden upp hit är faktiskt lite ansträngande bara den men det visar sig att det ska bli värre.

Jag valde ju som sagt Badaling hardcore, och nog är det hardcore alltid. Efter vakttornet blir det sjukt brant och i de partier där trappsteg saknas är det halt dessutom. Jag klättrar raskt uppåt med några korta andnings- och fotopauser. Jag har aldrig varit så glad att det är kallt som nu, det är väldigt skönt att slippa svettas i sommarvärme. Det är helt fantastiskt vackert, trotts att landskapet mestadels är brunt och livlöst så finns det något vackert i muren här ute bland massor av ingenting. Man måste även beundra folket som bydde denna tingest. att bara gå på den ger rejäl  motion men att klättra omrking på dessa sluttningar och bygga mur måste vara tungt utav bara helvete.  

Jag kommer upp till högsta punkten, ett vaktorn där muren viker igen, ner mot den lilla tågstationen. Här möts man av ett, trotts kylan, ganska stort antal turister och som alltid där turister finns är försäljarna inte långt borta. detta är promenadsträckan av muren där det är plant och fint och enkelt att gå. Självklart är det även här som kommersialismen har slagit till i form av permanenta souveniraffärer.

Jag vänder ganska raskt tillbaks till den mer folktomma sträckan och letar mig neråt längs branterna. Det är tur att det finns räcken att hålla sig i annars hade det inte gått. När man kommit bort från folket igen så märker man genast hur vackert det är. Det är helt enkelt en väldigt speciell känsla att stå här och se ut över de brunagråa bergen och denm slingrande muren.